En vecka med valp

Så har hela veckan gått utan att jag uppdaterat här. Ni kan nog gissa vem som upptagit allt mitt fokus! Idag har han varit hos oss en vecka, men det känns nog snarare som en månad.

Han är helt ljuvlig, vår Albert. Och ger oss gråa hår emellanåt. Som det ska vara med valp med andra ord!

Vi kämpar på med att träna rumsrenhet. Han sover fortfarande bra på nätterna, men vaknar ibland tidigt (när jag har nattansvar. När Jonas hade vakten i natt sov han från 23 till 06.45, såklart.). 

Korta små corgiben som inte grejar trappor än.

Det är mestadels jag och Albert som kamperar på dagarna. När jag arbetar vid datorn ligger han på mina fötter och sover och då får jag som små lyckorus. Precis en sån grej jag längtat efter. Och ungarna älskar honom. Som de älskar honom, till och med när han är pissjobbig, bits och skäller. Mammahjärtat svämmar över.

Han knycker mina vantar. Och försöker tugga i sig precis allt som är farligt för honom utomhus. Ett sjå är det att hålla koll emellanåt.

Och så växer han så det knakar. Hur mycket som helst på en vecka. Och pälsen blir brunare för varje dag.Myset. Åh, myset. Har  än så länge inte ångrat mig en sekund.