Överraskningskycklingar

 

Det märkliga är att Edith igår av hela hjärtat önskade sig en helgul kyckling som skulle heta Gullefjun. Vi har inte haft några kycklingar sedan tidigt i våras, och sällan har vi haft just helt gula kycklingar, utan mest svarta.

Så ropade Jonas på mig imorse när jag just skulle sätta mig i bilen för att köra till jobbet. Han pekade mot maskinhallen, och där, längst in, spatserade hönan Lilla gubben med elva små dunbollar runt fötterna, ivrigt pipande. Just den här hönan trodde jag att räven hade tagit efter att jag sett en massa fjädrar i hönsgården för ett tag sedan. Men fjädrarna måste kommit från ruggande hönor, för den här damen har visst legat på ägg de senaste tre veckorna.

Och kan ni tänka er, att en liten dunboll var helt gul. Nästan så det kändes lite magiskt med tanke på Ediths önskning kvällen innan. Vi som hade bestämt att vi skulle beställa ägg från någon ras som får gula kycklingar, och kläcka i maskinen i vår.

Isbarhönan Lilla gubben alltså. En hejare på att kläcka fram kycklingar visade det sig. Nu hoppas vi bara att så många som möjligt överlever hösten. Och allra mest håller vi tummarna för Gullefjun.

Så söta, och mjuka.

Jag och vår dräng ägnade en stund på eftermiddagen åt att försöka få fatt i allihop. Både höna och elva småbollar. Katterna var nämligen på jakt efter en brakmåltid visade sig. Men tji fick de, för nu är mamma och elva barn säkra inne i hönshuset.

Håll nu alla tummar ni kan. Jag vet av erfarenhet att sådana här överraskningskycklingar sent på hösten kan vara svåra att hålla liv i…

Gullefjun. Den magiska lilla önskekycklingen <3