På väg tillbaka

 

Hej alla som troget kikar in här trots mycket sporadiska uppdateringar från mitt håll. Ni kanske följer mig på Instagram? Då har ni kanske läst att jag håller på och återhämtar mig från utmattningssyndrom. Jag blev sjuk i höstas, med så mycket fysiska symtom att det dröjde ända till februari innan jag fick diagnosen utmattning. Kroppen strejkade helt enkelt och jag funkade inte överhuvudtaget. Hela året har varit en kamp för att bara orka ta mig igenom vardagen och orka det viktigaste. Jag har egentligen inte skrivit så mycket om det alls, eftersom jag haft så svårt att förstå vad det innebär, hur jag funkar i sjukdomen och vad som är vad. Jag håller helt enkelt på att försöka greppa det här själv fortfarande. Kanske skriver jag mer om det så småningom när jag själv känner mig klokare.

Något jag har förstått är att vägen tillbaka är en riktig berg- och dalbana, och just nu har jag en lite bättre period. Det betyder inte att jag är frisk, men jag är så otroligt glad för de där stunderna när jag börjar känna mig som mig själv igen. Från att inte ha klarat av att vara bland folk överhuvudtaget, och blivit fysiskt sjuk av att vara det om jag försökt, har jag orkat och mått bra av att göra saker hemifrån igen de senaste veckorna. Skriver det lilla jag kommer underfund med bara för att någon annan i min situation kanske känner igen sig, och just det har också varit så skönt. Att känna igen sig i andra och förstå att ens eget mående och kroppens reaktioner är en rimlig reaktion på för mycket press och brist på återhämtning. Vi är ju många som är eller har varit i någon grad av utmattning.

Hur som helst längtar jag efter att orka uppdatera här lite regelbundet igen. Förhoppningsvis börjar det trilla in lite inlägg igen. Börjar med den här lilla uppdateringen om mig, och några bilder på något av det finaste jag har att plocka i trädgården nu, brudslöjan som jag sådde för några år sedan. Den har vuxit sig till stora, fluffiga moln i köksträdgården och det är så roligt att plocka in i stora fång. Satte en stor gren, nästan som ett litet träd, i en stor glasburk på bänken i hallen. Enkelt och vackert!

Brudslöjan är en perenn växt som kommer tillbaka år efter år och som man enkelt kan så själv. Tycker den är så vacker ihop med rosenskäror, så jag brukar så rosenskäror bland brudslöjan varje år. Vill man ha en ettårig blomma, som inte kommer tillbaka, kan man så snarlika ”Sommarslöja” på våren eller början av sommaren istället.

Och så sträcktes plötsligt en till liten bukett in i bild. Britta plockade en bukett till mormor och morfar och ville såklart att den skulle förevigas också. Gullig bukett, men ännu gulligare liten hand!