Plantförvirring, sena sådder och kravlös odling

 

Jag vet med mig att jag sagt till flera personer den här våren, och trott själv, att jag knappt sått eller förodlat någonting i år. Att jag inte orkade med att ha huset belamrat av plantor i väntan på utplantering. Men så skulle jag plantera om de få sådder jag gjort förra veckan. Och det såg plötsligt ut så här. Va? Vem i hela friden har sått allt det här?

Så glad jag blev över att ha småplantor ändå! Äsch. Jag visste ju såklart att jag petat ner ett och annat tomatfrö och lite kål, jag har ju till och med bloggat om det för tusan. Men det ser ju så lite ut när det bara är sådder i några brätten. Sen visade det sig att jag hade närapå hundra plantor ändå. Så kan det gå.

Men jag tycker ändå att det oerhört skönt att jag sådde mindre än vanligt, och senare än vanligt. Visserligen får jag vänta lite längre på skörd, men att inte ha en massa otympliga plantor som tar över hela huset är en skön känsla. Dessutom har det ju varit den kallaste våren i mannaminne, så jag tror faktiskt jag har perfekt tajming.

Och all zucchini och alla pumpor och sommarblommor jag skulle så i april då? Nä. Dem sådde jag nu häromdagen. Det går ju fint det med. Det är lätt att tro att man MÅSTE så tidigt när så många gör det och visar på sociala medier. Det går alldeles utmärkt att så saker direkt ute i landen, men det går också att så dem inomhus nu. Då växer de lite snabbare, och jag tycker det är lättare att sätta ut färdiga plantor än att direktså ute.

Det är helt enkelt roligare med odling om man inte tvingar sig själv och styr med saker man inte hinner eller har lust till. Ibland dör man nästan av längtan efter odling  i februari och då är det fint att få börja. Men känner man inte för det är det bättre att vänta.  Det är mitt bästa odlingstips!