Rädda det som räddas kan.

Häromnatten kom så den första frosten. Vi vaknade till gnistrande soluppgångslandskap, och det var verkligen helt magiskt vackert. Det tråkiga är ju dock att nu finns det inte mycket hopp kvar om blommorna, och trots en massa knoppar kvar bland rosenskäror och ringblommor så bestämde mig idag för att det var dags att påbörja höststädningen av köksträdgården. Det mesta ska grävas bort, förutom ett gäng kronärtskockor som jag ska försöka mig på att övervintra.

Rädda det som räddas kan, tänkte jag, och knipsade blommor för glatta livet. Förvånansvärt många hade klarat köldknäppen. Den här helgen har vi fina blommor inne fortfarande, i alla rum om vi så vill. Rosenskäror, ringblommor och små späda, eftersläntrande solrosor.

Eller förresten så påbörjade jag ju faktiskt höststädningen redan igår. Med hjälp av den här damen och ett par av hennes väninnor. De smet ut från hagen och in i trädgården nämligen, och eftersom jag ändå tänkt börja röja, så lät jag dem hållas. De är väl inte bara jag som ska ha någon glädje av det sista som växer i trädgården tänker jag. De smaskade i sig både ett och annat (Sånt som jag fortfarande är rädd om, som morötter och lite vintersallat, växer i höga lådor som jag kan lägga lock över, och är därmed säkra för får och andra mumsande djur.), och idag kunde jag konstatera att de faktiskt gjort ett ganska så skapligt jobb med röjandet.

Jordärtskockor skördade jag för första gången i livet idag! Jag fick en kruka full med knölar i födelsedagspresent i mars, och de hade tagit sig väldigt bra. De brukar göra det har jag förstått. Inte mina undantaget. Två knölar gav allt detta. Tretton stycken satte jag i våras, så jordärtskockor lider vi ingen brist på! Den sista potatisen, rödbetor, polkabetor och rosenbönor plockade jag in också. Lite sorgligt när maten börjar ta slut där ute, men morötter och sallat finns som sagt kvar att skörda av så småningom.

Sedan samlade jag in fröer. Åtminstone blomfrön brukar jag försöka samla in för att torka och använda nästa säsong. Så rik man känner sig när man samlar fröer! Nästan lika rik som när man skördar all mat och blommor under högsäsongen. Visserligen behöver det inte vara så hemskt dyrt att köpa nya fröer, men jag tycker det är något visst med att ta till vara på dem som vuxit i mina odlingar. Nu ligger de på fat inne i köket vid vedspisen, och när de torkat ordentligt lägger jag dem i papperspåsar i väntan på sådd i vår.

Tack köksträdgården för den här säsongen. Nu förbereder vi för nästa!