Septemberfredag

 

Septemberfredag. Höst i luften, och det där speciella, gulaktiga, mättade ljuset. Fortfarande blommar det för fullt, och trots att det varit så nära nollan det kan några nätter så har inte frosten tagit varken blommor eller grönsaksplantor än.

Fredagsförmiddagen, och ända fram till att barnen kom hem med skolbussen, var min alldeles egna. Jag bestämde mig för att idag var dagen när pumporna skulle skördas. De har vuxit och blivit så fina och nu vill jag ha dem framför huset ett tag innan vi äter upp dem.

Höstfint. Och ändå fortfarande somrigt i bakgrunden. Men det är något med ljuset som förändrats, det är inte längre sommarljus utan höstljus. Ser ni det också?

Som en karneval. Tycker det blev så fint i det här landet till slut. Dahliorna här sådde jag från frön tidigt under vårvintern, men sedan tog plantorna lite stryk vid utplantering och tog lång tid på sig tills de blommade. Under tiden fick de sällskap av massvis med självsådda ringblommor och rosenskäror. Gillar hur det ser ut, lite vilt och ordnat på samma gång.

Inte ens luktärterna har dukat under än.

De fina vita kommer från Anna-Stina i grannbyn. De har varit hennes mammas, och jag vårdar dem ömt. De är mina vackraste tror jag.

Inte sant? Och så äpplen i fickorna, alltid så här års.

För varje bukett jag plockar in så tänker jag att det kan vara årets sista. Men nu ser väderleksrapporten ut att lova milt väder ett tag till, så det kan nog dröja till oktober innan frosten tar blommorna. Tomaterna är dock intagna från växthuset allihop. Nu ligger de utspridda på brickor i köket, och mognar lite efter hand. 

Som en färgsprakande karneval de också. September alltså, en sådan primadonna med sin mättade färgskala.

Plockade pumpor och ännu mer mat till både människor och djur i odlingarna.

Mangold till människomiddag.

Jag är alltid iakttagen när jag är i odlingarna.

Ett rart gäng, så jag blev tvungen att gå till dem en stund för att stilla deras nyfikenhet. Klappa lite, prata lite…

… och sedan fortsätta plockandet. Hönorna ska ha sitt. Jag försöker ge dem så mycket mat som möjligt som kommer från gården. Självhushållning i all ära, men får hönorna köpefoder så kan det ju knappast räknas, oavsett hur mycket fina ägg de ger. Fodret har ju liksom allt annat stigit i pris, och det blir dyra ägg om hönorna ska födas med värpfoder enbart, så jag drygar ut med allt jag kan. Matrester får de året om och nu samlar jag fallfrukt till dem. Äpplen som fallit och blivit tråkiga, och så krikon, som jag tycker är svåranvänt till människomat. Dessutom har jag en väldig massa fler zucchiniplantor än vad vi människor behöver, så en hel del zucchini låter jag växa till enorma frukter, och så ger jag till hönorna. 

Det klagar inte. 

… och jag kunde byta till mig två ägg för lite fallfrukt och förvuxna zucchinifrukter.

Senare droppade barnen in. Slänger som vanligt gympakassar och ryggsäckar på mattan, sparkar av sig skorna, rotar fram knäckebröd och gör bubbeldricka. Lämnar smulor i små högar och skrynkliga läxpapper på köksbordet. Precis som det ska vara.

Och allt medan det här gänget knappast bryr sig om vilken dag det är. Måndag som fredag håller de sig allra helst på kökssoffan om dagarna. Kurar ihop sig till små bollar, pustar ut och vilar upp sig efter nattliga räder och musjagande.