Septemberlördag – skogsbad, köttfärs och en tygkanin

I lördags morse vaknade jag först av alla, kände mig pigg och utvilad (!) och bestämde mig för att det var en lördag när man vill ha nybakt till frukost. Jag tassade ner före de andra och satte en liten frukostdeg. Det blev en liten sats med frukostbullar som vi åt med smält smör och ost till kaffet på morgonen.  Det var en sån där fin höstdag, soligt och lite blåsigt, men inte så stormigt som det sedan blev på söndagen. Jonas hade jobbat halva natten med att pressa balar, så han bestämde sig för att ta en lugn förmiddag. Perfekt för en liten lagom utflykt till skogen.

Vi hjälptes åt att packa cykelkorgen.

Frukostbullarna som blivit över, en termos med varm choklad, och alla emaljmuggarna.

Och så trampade vi bort till skogen, bara knappt en kilometer hemifrån.

Det finns så mycket fina ställen i skogen häromkring, men jag undrar om inte det här är mitt favoritställe. Nästan som en liten dalgång mellan två åsar. Skogen är hög och mossan smaragdgrön och fluffig. Riktig sagoskog. ”Mamma, det känns som Narnia” sa Edith som läser de böckerna just nu.

Och som om det inte var nog med Narniakänsla travade en vit häst förbi på skogsvägen just som vi var påväg in i skogen.

Barnen var glada allihop samtidigt (!) och vi ägnade en stund åt att leta svamp, kika på ekorrar och bygga koja. Sedan bredde vi ut filten i den mjuka mossan och tog förmiddagsfikat där. Njöt av lugnet. Ett riktigt skogsbad. Bästa stunden på länge.

Så vackert med ljuset som silas mellan höga granar.

Efter en stund blev Britta trött på skogen och deklarerade att hon minsann varit snäll hela dagen och nu fick det räcka. Vår lilla Lotta-unge.

Bäst att sluta medan alla fortfarande är glada tänkte vi och trampade hem.

Det blev ingen stor svamplycka den här dagen, men några trattkantareller, en Karl-Johan och ett par taggsvampar hamnade i korgen, och senare på kvällsmackan ihop med lite riven parmesan. Himmel vad gott det är.

Hemma i köket fick det bli en stunds skärmtid för de två minsta, tillbaka till Narnia-boken för Edith, lite utejobb för Jonas, och matlagning för mig. En stor bit nötbog hade jag hittat i frysen och tinat, och nu skulle den bli köttfärs. Vi är ju självförsörjande på kött och investerade häromåret i en riktig bra köttkvarn. Helt ovärderligt bra och jag blir på så bra humör varenda gång jag ska använda den. Glad över att slippa krånglet med en kvarn som går trögt och inte klarar  stora bitar, som senor fastnar i och gör att det tar evinnerligt lång tid.

Den här malde hela bogen på över två kilo på nån minut. Och mala köttfärs slår tydligen både Netflix och Minecraft, för både Britta och Sixten kom bärandes på pallar och ville vara med.  Narnia rådde kvarnen inte på dock. Förståerligt. Som jag älskade de böckerna jag med.

Det blev storkok och en rejäl laddning köttfärssås att äta av i veckan. Gjord på två kilo bog och ett kilo tomater från växthuset. Sådan lyx i livet att få äta mat från egna gården. Sedan knäppte jag inte så mycket bilder, men framåt kvällen (efter svampmacka och en kopp te) behövde jag fixa färdigt en present. För några veckor sedan blev jag nämligen faster, och på söndagen skulle jag äntligen få träffa det lilla underverket Jill för första gången. En sådan lycka i livet att få syskonbarn.  Jag hade sytt en liten kanindocka till henne för några dagar sedan, men nu behövde dockan täcke och kudde. Och en liten kartong att åka i. 

 

Ett band som matchade täcket sydde jag och knöt om kartongen.

Och sedan var den septemberlördagen, en fin sådan,  slut.