Självhushållningstankar

 

Jag har ju som ni vet lite självhushållningsambitioner. Det är liksom bland det roligaste och mest tillfredsställande som finns, att få äta mat som man själv har arbetat för. Jag blir lycklig och lugn ända in i själen av att skörda potatis, frysa in ärter eller lagra morötter för vintern. Som att det mest basala behoven och instinkterna tillfredsställs.

I år odlar jag inte hundra olika sorters grönsaker, men har försökt odla lite mängd av allt det vi äter mest, så det ska räcka längre. Potatis, lök, morötter, zucchini och kål bland annat. Sådant som det blir mycket mat av.

Det är ju så lätt att ryckas med av odlariver där på vårvintern när fröer ska köpas, och så står man med hundratrettio olika fröpåsar och sorter, för det är ju roligt att testa nya grejer, och bra att odla lite av varje så man märker vad man gillar, vad som känns värt att odla, och vad man vill fortsätta med. I år bestämde jag mig dock ganska snabbt för att försöka odla lite mer av vår basföda istället. Inte så mycket av de där lite udda grejerna som man äter som lyx, utan mer av det som det går åt mest utav.

Jag tänker att det är fint att veta att man är självförsörjande om det så är på bara en sak. Känslan när man kan gå förbi en hylla eller disk i mataffären där man brukat handla, och kanske så småningom en hel avdelning i mataffären är helt oslagbar.

Ägg och kött har vi länge klarat oss på vårt eget, så de hyllorna tänker jag knappt på i affären längre, och halvårsvis kan jag även bara glida förbi grönsaksavdelningen. Sedan vi började mala eget mjöl i vintras går jag oftast förbi även brödhyllorna, och jag blir lika glad varenda gång när jag vet att jag handlar så vi klarar oss ett bra tag, men ändå inte på långa vägar fyller en kundvagn.

Och ändå tycker jag att man inte ska vara för hård mot sig själv. Är jag trött en vecka så köper vi bröd, eller kanske korv eller färdiga köttbullar. Pålägg köper vi faktiskt nästan alltid, trots att jag egentligen skulle kunna göra eget pålägg av köttet från gården, men det är sådan jag inte prioriterar just nu. Jag tänker att det som är roligt inte är att var nitisk och pressa sig själv, utan att känna sig glad och stolt över de måltider eller de råvaror man lyckats producera själv, om det så är att man är självförsörjande på potatis i två månader,  ärtor i ett år (allt beror ju på hur mycket man äter) eller vinbärsgelé till vinterns grytor och stekar. Man kanske kan sikta på att vara självförsörjande på sallad en sommar, eller ha grönsaker till en middag i veckan. Allt räknas tänker jag, och det blir roligare så!

Som sagt hoppas och tror jag att potatisen som jag satte i grishagen i våras kommer räcka hela året, och det gör mig SÅ glad. Morötterna och löken kommer räcka ett bra tag, men inte riktigt fram tills vi kan börja skörda nytt nästa år. Tomater odlar jag i mitt lilla växthus, men det är så litet att det bara räcker under sensommaren och en bit på hösten. Inga större mängder kan jag frysa in. Dock hoppas jag på att tomater får bli nästa års projekt, för jag har köpt ett lite större växthus som om jag bara får tid att bygga upp kan ge oss tomater så vi kan frysa in tomatsås och röror för vintern också.

Ett steg i taget helt enkelt, och man får känna sig stolt och glad över varje egenproducerad tugga.