Vintersvammel

 

Irisar på köksbordet och riktig vargavinter.

Jag kan inte minnas att jag upplevt en så kall vinter, att vi haft så kallt under så lång tid. En sån kontrast mot förra året då vintern inte kom hit överhuvudtaget.  Vid den här tiden plockade vi snödroppar, krokus och vintergäck och kände oss lite snuvade på vintern som aldrig kom. Knappt minusgrader på hela vintern. Det tar vi igen i år.

Så overkligt vackert. Och så alldeles extra njutbart när man inte fått uppleva riktig vinter på ett par år. Jag njuter fortfarande varenda dag, trots att vi bor i Smålands kallaste hus. Vi har fått höra lite historier om byggherren som uppförde vårt hus vid förra sekelskiftet. Han hette August och ritade och byggde flera hus i trakten. Så småningom fick han smeknamnet ”Sommar-August” eftersom han byggde så högt i tak i husen att det var omöjligt att få varmt i dem om vintern. Folk tyckte att han byggde sommarhus helt enkelt, och jag förstår poängen, men tänker att man dör ju inte av att inte ha tjugo grader inomhus.

Takhöjden älskar jag, och när vi flyttade hit var det jag som vägrade att byta ut eller lägga över de gamla, vackra trägolven på undervåningen. Nog för att jag kanske ångrar det yttepyttelite vinterns kallaste dagar men resten av året är jag hemskt nöjd med beslutet. Det finns raggsockor faktiskt.

En som inte riktigt är nöjd med vädret är väl Svante. Inte för att han klagar, men man ser lite att han blir besviken varje gång han går ut. Som att han hoppades på varmare väder och mindre snö innan dörren öppnades. Det blir korta stunder ute för honom, och sedan far han omkring som ett jehu av rastlöshet inomhus istället, eller sitter i ett fönster och spanar på småfåglarna i buskarna.

Jag eldar gärna för glatta livet några veckor till och hoppas av hela hjärtat att vintern stannar februari ut, sedan är jag redo för vår!