Ökad brist på tillit är ett hot mot demokratin

Tillit är en av de finaste orden jag vet. När jag kollar ordet i min favorit app så syns synonymer som förtroende, förtröstan, tillförsikt, tilltro och hopp, vilket gör mig än mer övertygad att det är frågan om tillit till staten och mellan oss människor som driver mitt samhällsengagemang.
Vår demokrati är inte självklar. Den är inget att ta förgivet. För att en demokrati ska fungera behöver medborgarna känna sig som en del i samhället. Gör vi det är vi också mer motiverade att bidra till våra gemensamma livsmiljöer. Det innebär att om de som regerar värnar tilliten och framtidstron för människor i vårt land så kommer det också att främja samhällsekonomin. Kanske är det i samhällsekonomiska termer vi behöver diskutera frågan om vårt alltmer kluvna land som får fler och fler att känna sig exkluderade, eller i alla fall orättvist behandlade?
Att beskriva hotet om att alltfler struntar i att rösta och att missförhållanden banar väg för högerpopulistiska krafter verkar nämligen inte riktigt nå fram till regering och riksdag. Vilket är riktigt beklagligt för det är just tillit och sammanhållning som byggt det här landet starkt.

Mitt engagemang har inte ett lands- eller glesbygdsfokus. Det är nationellt. Det vill säga jag drivs av att bidra till ett mer sammanhållet Sverige och känner starkt att tillit är en av grundpelarna i ett väl fungerande samhälle. Med det menar jag att vi litar på varandra och känner tilltro till framtiden. Tänk vad det gör för en bygd, inte minst med det lokala näringslivet. Skillnaden mellan att känna tilltro till framtiden och ett ständigt hot inför nästa neddragning i service och infrastruktur är avsevärd. Det borde alla inse.
En människas tro på sin bygd är avgörande för att den ska överleva och om man tar ifrån människor dess inneboende kraft och tro så finns inte mycket kvar. För mig känns det mycket allvarligt att det som byggt vårt samhälle är på väg att förminskas till en ickefråga i jakten på röster där rösterna eller snarare väljarna finns i städerna vilket gör att politiska beslut, normer och retorik formas därefter. Rösterna i vad vi kan kalla resten av Sverige hörs dock mer och mer. Här är vi färre väljare men om vi går ihop så kan våra röster höras mera. Vi kan i alla fall inte tiga still längre.