Skogen ger mig liv

Älskade skog. Älskar livet i dig och livet du ger mig. Lyssnar på vindens prassel och fåglars vingslag medan jag tänker på alla skogar som brinner. Tänker också på alla skogar som skövlas med alltför effektiva metoder så det förstörts. Var på ett av dessa hemska hyggen under inspelningen av Sara Lidman filmen och känner verkligen med hennes ilska över att skogen skövlas så vårdslöst. Hennes vän Elisabeth Rynell beskriver det kärlekslösa sättet väl i boken Skrivandets sinne. Man kan visa livet respekt eller skända det.

Känner mig tacksam. Tacksam över att ha en skog att gå till bara några minuter från mitt hem. En skog som inte brinner. Tänker på alla människor och djur som drabbas på olika sätt, men just nu tänker jag mest på alla skogar som dör. Skog är liv. Skogens smaker känner man igen. Blåbären smakar på samma sätt som när jag hade flätor och gick i träskor. Då tänkte jag inte på härligheten med att ha en skog i kvarteret, men tyckte mycket om blåbären. Nu ser jag livet i mossan som gör stenar mjuka och historier i stigar som människor gjort.
Skogen ger mig liv. Här kan jag vara ensam med mina tankar och ge kroppen motion. På något sätt känns det också ironiskt att gå och njuta av den. Tänker inte enbart på att många av våra skogar brinner utan på att vi som bor i skogsnära regioner många gånger behandlas som mindre bemedlade när vi egentligen är minst lika rika. Åtminstone om man som jag hellre går i skogen än på ett gym och ser sociala värden utanför den urbana normen. Den urbana normen…hur tröttsamt är inte den. Vi som bor i glesbygd vill inte jämföras med er som bor i staden. Vi väljer att leva varken utanför eller vid sidan. Vi lever mitt i och har all anledning att vara stolta.
Naturen är gratis men behöver vår respekt. Det gäller såväl oss som har förmånen att leva nära, men också ni som väljer att bo i staden. Respekt både i akt och mening. I ord och handling. På samma sätt som vi som bor utanför staden inte ska tala ner er hemstad, så ska ni som bor i staden inte tala ner vår hembygd. Tänk att man ska behöva påpeka det. Är det inte helt självklart egentligen. Det handlar om livsval. Vi har alla ett val var vi vill leva och borde också ha ett land som lever upp till det. Var man bor ska inte värderas vare sig av regeringen eller oss som bor här eller där.