Sverige är mer än Stockholm

27 juli, 2018

Inlandsbana och stickspår. Höghastighetsbana och Norrbotniabana. Kust och inland. Stad och land. Sverige förr och Sverige nu. Kan inte annat än skriva av mig eftersom reportaget i Västerbottens kuriren om inlandsbanan fick något att klicka till hos mig. Vad är det som håller på att hända i vårt land och kan jag och alla vi andra som kämpar på med att hela Sverige ska leva motverka det som händer?

Robert och Linda äter sin lunch Foto Jan Johansson

Stockholm, Göteborg och Malmö. Sveriges största städer. Minns att jag lärde mig det tidigt i skolan. Ungefär samtidigt som jag lärde mig rabbla älvarna och kände stolthet över att bo nära Vindelälven.
Nu drygt 40 år senare så är städerna fortfarande de största och ingen trodde väl något annat. Men att politiken enbart hänger upp sig på marknadskrafter och städerna där flest väljare bor har jag svårt att acceptera. Sverige är fullt av värden långt utanför dessa tre städer.

Frågan är vad som är värdefullt? Och för vem? Po Tidholm brukar tala om att det inte är nog med att naturresurserna i Norrlands inland och annan glesbygd leds bort, sågas ner eller grävs fram ur våra landsändar, de ska också förädlas, processas och beslutas i Stockholm. Samtidigt kan vi som bor där resurserna tas ifrån inte räkna med likvärdig samhällsservice. Det innebär alltså att vår tillit till staten bränns från två håll.

Damernas hattklubb i Vilhelmina vid inlandsbanans lunchställe. Foto Jan Johansson

Det är hög tid att fler börjar fråga sig vilket Sverige vi vill ha? Är det viktigaste att konkurrera på global nivå städer emellan. Och är det verkligen en hållbar konkurrensfördel att medvetet låta städerna växa på landsbygdens bekostnad? Jag tror inte det.
Oavsett var vi bor bli vi matade med information rörande ”Höghastighetståg” Stockholm-Göteborg-Malmö. En gigantisk satsning på drygt 200 miljarder kronor och jag tänker att det kanske är den tydligaste markeringen jag kan minnas. Stockholm, Göteborg, Malmö. Det lärde jag mig som sagt tidigt men då när jag var barn hade jag en tro på att jag bodde i ett rättvist land. Nu vet jag annat.

Nu har vi ett ovanligt rörigt valresultat att bäva för. Och jag tror jag vet vad det beror på. Brist på regeringar som styr det som går att styra för ett rättvist land. Frågan om lika rättigheter ska inte reduceras till var man bor i Sverige. Vill vi att människor ska bo och verka ovanför Dalälven och innanför kustremsan så krävs en helt annan fördelning av resurser.

 

https://www.vk.se/plus/2385632/inlandsbanan-i-sommar

Smakar det så kostar det
Skogen ger mig liv