Därför engagerar jag mig

Varför är du så engagerad? Den frågan ställer sig en del då och då. Senast var det programledaren för Karlavagnen när jag fick möjlighet att berätta hur det är fatt med rättvisan i vårt land.

En del av svaret på det är att jag utan att veta vad jag gav mig in på blev talesperson för hundratals människor i kampen om att behålla statliga jobb i 9 orter. Under den kampen var det inte jag som var viktig, om än media vände sig till mig. Det var inte jag som var viktig, om än det var jag som lyckades formulera berättelsen om det kluvna Sverige och hur det är att vara människa däri. Människor lade sitt hopp hos mig och min förmåga att berätta. Och som jag berättade utan att jag kände mig bekväm med att vara offentlig. Jag drevs inte av att synas utan av att rädda jobben och min hemstads heder.

Kampen blev symbol för att demokratin faktiskt fungerar. Vi visade prov på vikten av alla människors lika värde och medborgares möjlighet att vara med och påverka. Vi gjöt mod i de drabbade och dess familjer. Vi var många. Av alla 9 kontor som drabbades kanaliserades den kollektiva ilskan genom vår kamp. Det blev en folkrörelse som rörde om och stoppade en centraliseringsvåg som sedan länge borde ebbat ut men som istället fortsatt bana väg för oss medborgare att flytta från vår hembygd.

Att jag är engagerad beror på jag inte kan sluta påpeka att vi som bor utanför tillväxtregionerna har vi samma rätt till service som andra. Vi har samma medborgerliga rättigheter vilket är dags att ta på allvar om vår demokrati ska hålla ihop. Om människor ska känna sig inkluderade i vårt framtida samhällsbygge.

Att ständigt leva med en känsla av otrygghet gör ingen människa stark. Därför engagerar jag mig.  Människor har behov av att tro på något och att känna sig som en del i ett sammanhang och det behövs fortsatt upplysning om vad som händer när människor känner sig övergivna av staten och tappar tilltron till samhällsinstitutionerna. För när människor känner sig orättvist behandlade riskerar de också tappa tilltron till sig själv och till varandra. Det kluvna Sverige splittrar, det kväver och det hämmar. Men så länge makten centreras till Stockholm och regionerna tävlar mot varandra och livet i staden är normgivande kommer klyftan att bestå. Därför engagerar jag mig.