Den maximalt rörliga arbetskraften

Industrialisering kallas den samhällsomvandling som innebar att vi gick från jordbrukssamhälle till industrisamhälle. Det är nu ett tag sen och nya samhällsomvandlingar är här som påverkar människa och samhällen radikalt. Ett exempel är digitaliseringen.

Under tiden då Sverige industrialiserades krävdes att människor flyttade från landsbygd till stad i klungor, eller som Sara Lidman beskrev det:
”Att efter kronotorp och småbruk lyckats med konststycket att föda upp tie, femton barn – det otroliga konststycket som det innebar att hålla en sådan hop vid liv. Mamman som kunde lägga sig hungrig och ända få höra från ett sista grymt från pojk-soffan: du tog störst bit´n. Att dessa stugor inte exploderade av överlevandes bataljer! Men de höll ihop och så snart unghopen var sjutton så for de, en eller två åt gången allihop söderut Atlas Copco, Alfa Laval, LM Ericsson, Scania Vabis och Avesta Närsta….Dit där farsans räntor gått före.”
Jag tänker en del på Saras engagemang kopplat till mitt. Det är oundvikligt att jag känner mig nära henne eftersom jag gestaltar henne i filmen som ska visa vem hon var som person. Sara engagerade sig bland annat i utflyttningen av inlandet, vilket tyvärr inte gav så mycket effekt eftersom den var oundviklig. Annat är det med den samhällsomvandling som nu sker. Den skulle kunna leda till det omvända, dvs att ättlingar till dem som flyttade från sina hembygder kan flytta tillbaka, eftersom dagens arbetsmarknad ser helt annorlunda ut.
På landsbygdsriksdagen lyssnade jag på ett föredrag kring samband mellan digitalisering och tillväxt. Det var en kvinna som berättade om ett arbete som gjorts av Region Halland. Det finns mycket att berätta om det, bland annat det som dockar an till människors rörlighet. Sara Lidman talade om den maximalt rörliga arbetskraften som ett bekymmer, vilket det också var ju på hennes tid. Nu skulle jag vilja berätta för Sara att den samhällsomvandling som hon bara hann ana har gjort att rörligheten numera inte behöver vara kopplad till staden.
Det skulle kunna bli den genomgripande förändring som behövs för att utjämna flyttmönstren. Jag tror nämligen att det är läge för det nu. Vi är mer jämlika nu mellan stad och land när det gäller möjligheter att försörja sig platsoberoende och det borde regeringen ta fasta på och stimulera genom att satsa på genom en aktiv lokaliseringspolitik och en väl fungerade infrastruktur i hela landet.