Midsommar förr och nu

Midsommar. En underbar helg och högtid som inte bara spelar en symbolisk roll som markör för sommarens början utan också varit en kyrkohögtid, ägnad Johannes Döparen vars kalenderdag infaller den 24 juni. Tills 1952 firades Midsommarafton alltid den 23 juni men ändrades sen till att alltid firas på en fredag mellan 20 – 26 juni för att passa bättre in i arbetsveckan. Det finns mycket historik kring vårt midsommarfirande med influenser från bland annat Tyskland och en hel del handlade om majstång, magi och övernaturliga väsen.

I likhet med julnatten var midsommarnatten också föremål för magiska föreställningar. Växtligheten tillskrevs särskilda magiska krafter och de övernaturliga väsendena antogs vara särskilt aktiva. Därför vad midsommarnatten lämplig för att samla läkande växter men också för att spå in i framtiden. Att rulla sig naken midsommardaggen var stärkande för hälsan liksom att spara en krans och lägga i julbadet. Ett sätt att sia i framtiden som fortfarande lever kvar är att lägga sju eller nio sorters blommor under huvudkudden på midsommarnatten för att i drömmen se vem man ska leva sitt liv med.

När Sverige industrialiserades vid förra sekelskiftet skedde en stor inflyttning till städerna. Med ökande välstånd och längre semestrar blev landsbygden allt mer ett semestermål. Många stadsbor hade släktingar som var jordbrukare, andra campade. Att lämna staden just under midsommar blev ett starkare drag i firandet men alla hade inte råd att resa bort och därför urbaniserades även midsommarhögtiden som arrangeras i parker och hembygdsområden, alltså nära naturen.

I vuxen ålder har jag firat midsommar på Gammplatsen i Lycksele. Vi är några vänner som början vårt firande med en picknick i denna vackra miljö för att sedan delta eller vara åskådare i stövelkastning. Att rulla oss nakna i morgondaggen har ännu inte varit aktuellt men nog känns midsommar läkande när man får umgås och äta gott med fina vänner och minnas sina barndoms evighetslång somrar som Karin Boye så fint beskriver;

En gång var vår sommar en evighet lång
Vi strövade i soldagar utan slut en gång
Vi sjönk i gröna doftande djup utan grund
och kände ingen ängslan för kvällningens stund

 

Källa: https://www.nordiskamuseet.se/aretsdagar/midsommarafton