Vi har föräldrafritt
Tar en liten skål ur skåpet och fyller den med ostkrokar trots att jag inte ätit middag ännu. Lägger mig i sovrummet och kuddar upp så jag kan skriva och äta i sängen. Känner mig trotsig. Vi har ju faktiskt ett föräldrafritt Sverige som Jesper Rönndahl så glatt beskrev i fredagens program av Svenska nyheter.
– Sverige är föräldrafritt så festen kan börja. Vi borde bjuda in Finland och Norge på spritfest och när regeringen kommer tillbaka så…
Jag tyckte faktiskt det var lite kul och tanken kändes uppfriskande efter veckors scrollande på sociala medier med förfasande, förlöjligande eller förljugna uttalanden om var Sverige är på väg. En väg som framstår lika skakig som vägarna i Norrlands inland och som fått mitt och många fleras intresse för politik att sina.
Sverige är föräldrafritt och det vore inte dumt att bjuda in till fest. Jag minns min egen fest som jag anordnade som underårig i familjens villa. Den blev lyckad förutom ett brännmärke på badrumsgolvet efter någon som tjuvrökt. Brännmärket gjorde det omöjligt att inte berätta att jag hade haft fest utan tillåtelse och det blev ett lärande samtal med pappa som jag minns än idag. Stunden av skam.
Men efter fester kommer en vardag och så borde det också bli när det gäller styrningen av Sverige och frågan är vilken vardag och vilket styre vi vill ha? Med det menar jag inte vilka partier som vi vill se samarbeta, eller inte, utan hur vi vill att vårt land ska uppfattas och hur känslan av att bo här ska vara? Dem flesta av oss vill ha ett öppet och tryggt Sverige med en ledning som likt föräldraskapet står för trygghet, omsorg, rättvisa och stabilitet och som ger riktlinjer att förhålla sig till, men också att växa och utvecklas till goda samhällsmedborgare utifrån.
0 kommentarer