Är jag någons lakej?

14 januari, 2017
Kategori:

Sedan ett par år tillbaka har jag en känsla som jag inte har haft förut.
Det är ingen behaglig känsla och jag vet inte om det beror på att jag har fått en ”större medvetenhet” eller om själva känslan är ett resultat av det jag oroar mig för. I enklare ordalag: Är det någon som vill att jag ska ha den här känslan? Finns det någon som aktivt har arbetet för att plantera den här känslan i mig?

För att göra en lång historia kort:
Jag såg ett föredrag från kalla krigets dagar på åttiotalet av Yuri Besmenov. Föredraget handlar om hur KGB arbetade med subversiv verksamhet i andra länder.

Jag bloggade om det i September 2015:
http://blogg.land.se/bonde-pa-riktigt/om-nyttiga-idioter/

Något år efter att jag sett föredraget för första gången besökte jag Lettland och Litauen och fick träffa människor som idag arbetar med frågor som rör Rysslands aktiviteter på mediaområdet och hur de idag jobbar med – vad som sades vara – subversiv verksamhet i syfte att destabilisera ”västvärlden”. Jag kan säga att man kan bli paranoid för mindre…
I grova ordalag går det ut på att ”främmande makt” vill få oss att tro att vårt samhälle är på väg att haverera och att våra viktiga institutioner som polis, försvar, media och domstolsväsendet inte längre fungerar. På så sätt blir vi, som land, svagare och svårare att samla om det skulle behövas för att stå emot en attack utifrån.

Sedan den resan har jag försökt vara uppmärksam på avsändaren innan jag delar ”nyheter” i sociala medier. Jag gör en liten tankepaus för att fundera på om avsändaren kanske har ett syfte med att sprida nyheten, eller om det verkligen är sant, det som sägs.
Jag vill se det som mitt lilla bidrag till försvaret av landet.

Förutom att vara lite försiktig med vilka länkar jag delar på Facebook har jag märkt att jag dessutom börjat censurera mina egna tankar. Ni som följt den här bloggen vet att jag gillar att skriva om ”alternativa” sätt att bygga ett samhälle. Jag driver tesen att skatt – som ju är det som vi bygger vår stat på – i själva verket är stöld.
Men, är det faktum att jag kommit fram till den slutsatsen egentligen ingen slump? Är de tankar som finns i mitt huvud i själva verket ett resultat av främmande makts subversiva verksamhet? Är det någon som medvetet har planterat dessa tankar i mitt huvud för att jag ska bli deras nyttiga idiot? Är de mysbyxor och den svettiga t-shirt jag har på mig när jag skriver mina bloggar i själva verket någon främmande makts militäruniform?

För att göra det ännu mer komplicerat:
Det är givetvis inte så enkelt att det bara finns ”onda” och ”goda” där ute. Även om det är bekvämt att tro att världen kan delas upp i svart och vitt, så är det nog inte så.
Det finns alltså inte bara en främmande makt, det finns flera.

Tänk om det är min försiktighet att dela vissa saker på Facebook och det faktum att jag börjat censurera mig själv, i tron att jag bidrar till förvaret av landet, i själva verket är tankar som planterats i mitt huvud av någon annan.
När jag tänker på det så är det ju faktiskt jäkligt smart. Den som vill bevara den nuvarande ordningen borde tjäna på att plantera tankar om att varje ifrågasättande av tingens ordning, i själva verket är ”en röst från Kreml”.
När någon skriver om oroligheterna i Malmö, när någon ifrågasätter polisens förmåga att upprätthålla lag och ordning, när någon påpekar vårt militära försvar kanske inte är så starkt, när någon skriver att public service inte sköter sitt opartiska uppdrag, när jag slutar läsa tidningen och i stället får mina nyheter från alternativa källor – då är allt detta ett resultat av att någon annan vill destabilisera vårt samhälle.

Därför är det inte de påstådda problemen som ska lösas, utan istället är problemet med dem som påtalar de påstådda problemen.

De som är experter på utländsk subversiv verksamhet skulle nog säga att den här texten är precis en sådan text som de som vill oss illa önskar se.
De vill nämligen först och främst sprida osäkerhet. De vill skapa en känsla av att det inte går att lita på någon och att allt som sägs kan vara falskt. Det spelar ingen roll vad som ifrågasätts – om det är public service eller alternativmedia. Det bästa är att båda ifrågasätts lika mycket. På så sätt finns det ingen kanal för information som folk verkligen kan lita på.
Ingenting är sant och ingenting är falskt. Vem som helst kan ljuga och det är bäst att ta varningarna med en nypa salt och gå vidare i livet som om inget har hänt. Våra politiker blir handlingsförlamade, för de vet inte heller vad som är rätt och fel eller sant och falskt. De kan inte bestämma sig om de ska rusta upp försvaret eller inte. De vet inte om det är problem inom polisen eller inte, och även om de visste det så har de ingen aning om vad de ska vidta för åtgärder för att rätta till problemen.

Precis samma handlingsförlamning som drabbar mig när jag börjar ifrågasätta mina egna tankar och censurera mig själv, drabbar då hela landet.

Är det ett kallt krig som utspelas i mitt huvud? Är min hjärna nu ett slagfält mellan olika stormakter som alla har placerat tankar där. Tankar som just nu ut utkämpar ett blodigt krig någonstans mellan mina två öron.

Såhär tungt och konspiratoriskt kan det vara en lördagmorgon vid köksbordet i Orsa.
Nu är det hög tid att packa skridskorna och åka upp till ishallen.
Att jag vill åka lite skridskor med sonen en lördagmorgon – det kan väl i alla fall inte vara ett resultat av främmande makts subversiva verksamhet i landet?
Eller?

 

Vem går till media när Sverigedemokraterna får nej?
Fler borde lida av kognitiv dissonans