Är bönderna konservativa och bakåtsträvande?

30 oktober, 2017
Kategori:

Jag läser ett Facebookinlägg där en samhällsdebattör ondgör sig över hur konservativa och bakåtsträvande vi bönder är. Han skriver att vi bönder och våra organisationer snarare motarbetar, än verkar för, en omställning till ett mer hållbart jordbruk.

Vad är då ett mer hållbart jordbruk enligt debattören?
I princip handlar det om att ställa om till ekologiskt, odla mer växtbaserat protein i form av ärtor och bönor och därmed ha färre djur.

Jag håller med om att lantbruket är konservativt. Men jag håller inte med om att det skulle bero på att vi bönder är omedvetna, tröga och förändringsobenägna till vår natur.

Lantbruket karaktäriseras av att det är väldigt kapitalintensivt. Alltså, att det krävs väldigt stora investeringar. Det finns få branscher där så stora investeringar görs av enskilda personer i företag som drivs i from av enskilda firmor. En modern gård med tillhörande maskinpark innebär investeringar på många tiotals miljoner kronor.
Varje gård är dessutom väldigt specialiserad både när det gäller produktionsinriktning och maskinpark.
Det innebär att bonden gör sitt val av produktionsinriktning när han eller hon gör sin investering, och sen finns det egentligen inte så många valmöjligheter under överskådlig tid.
Om man har byggt en mjölkgård och investerat några tiotals miljoner kronor i den, så kan man inte sluta med mjölkproduktionen nästa år och börja odla havre till havredryck eller bruna bönor – bara för att marknadsförarna på Coop har bestämt sig för att just det, är den nya trenden just nu.
Det är en av anledningarna till att lantbruket kanske uppfattas som konservativt.

En annan anledning är att bönderna faktiskt – och jag vet inte hur många gånger jag ska behöva påtala detta – kan sina yrken!

Varje bonde känner sina egna gårdar och sina egna åkrar. Vi vet vad som fungerar och vad som inte fungerar.
Hur kan vi då veta det?
Jo, därför att vi har prövat.
Jag själv har satt mitt eget ”skin in the game” och riskerat mina egna pengar på att prova att odla alla möjliga olika grödor.

Jag har odlat dinkelvete – när det var trendigt. Det fungerade jättedåligt att så med min såmaskin. Det övervintrade dåligt. Den lokala kvarnen som skulle mala vetet till mjöl hade ingen sådan speciell skalmaskin som behövs för att få bort skalen på dinkelvetet. När vi väl hade fått fram lite mjöl, så visade det sig att brödet inte jäste och att det var omöjligt att sälja.

Jag har odlat ärtor för att försöka bli mer självförsörjande på proteinfoder till korna. Första året gick det väldigt bra, men det visade sig att det var svårt att torka ärtorna i den spannmålstork som jag har. Dessutom klarade inte den spannmålskross som jag har av att krossa ärtor så bra.
Året därpå blev hela odlingen förstörd, dels av älgar och dels av regn. Jag fick plöja ner allting för det gick inte att skörda. Pengarna i sjön, alltså.

Jag har odlat svarthavre, för det hade stått i någon hästtidning att det var bra foder och hästägarna i trakten ville köpa sådant. Jag fick tag i utsäde och odlingen gick bra. Men, då visade det sig att marknaden för svarthavre var stendöd. Det var helt plötsligt ingen som ville ha det längre.

Vi bönder gör alltså det vi gör, därför att vi har generationer av erfarenhet i våra händer. I liten skala provar vi något nytt nästan varje år. Det kan se ut som att förändringstakten går långsamt, men så är det i en bransch där processerna tar så lång tid.

Vi inser att det är ökad efterfrågan på växtbaserat protein. Men för att kunna tillmötesgå en sådan ökad efterfrågan så måste det tas fram utsäde. Utsädet ska testas och utvecklas för att fungera i de olika växtodlingsregionerna i landet. Bönderna måste investera i maskiner och utrustning för att odla, torka och lagra. Varje bonde måste lära sig – av erfarenhet – under vilka omständigheter man lyckas med odling av de nya grödorna. Det tar tid!

En ytterligare sak som kan förklara vissa debattörers frustration över att alla bönder inte gladeligen ”ställer om” sin produktion, är att det faktiskt inte råder någon koncensus kring vad som är mest miljövänligt och hållbart. Tro det eller ej, men det finns faktiskt bönder (och forskare) som inte anser att det ekologiska lantbruket är mer hållbart. Det finns bönder (och forskare) som anser att djuren är en viktig del av ett hållbart jordbruk.

Ja, lantbruket är konservativt därför att vi sitter med enorma investeringar i specialiserade produktionsinriktningar. Ja, lantbruket är konservativt därför att bönderna är begränsade av de naturgivna förutsättningarna för odlingen.

Men nej, jag skulle inte säga att konservatismen beror på att bönderna är bakåtsträvande, förändingsobenägna eller korkade.

Om omarrondering och de låga förväntningarnas rasism