Brexit är en väl placerad bakdörr

Det står onekligen och väger inför folkomröstningen om EU-medlemsskapet i Storbritannien. Lite oväntat kan en Brexit gynna politiker och framför allt centralbanker.

I går hade Janet Yellen presskonferens efter två dagars möte med den amerikanska centralbanksledningen. Och nej – det blev ingen höjning av räntan den här gången heller.
Som några har sagt länge, så kommer det att bli väldigt svårt att höja räntan – den extremt expansiva penningpolitiken har helt enkelt pågått för länge. Högkonjunkturen kanske redan har varit och de prognostiserade höjningarna skulle i så fall ske när ekonomin är på nedgång igen – vilket talar för att det inte alls blir några höjningar.
I en kanske haltande analogi kan man säga att det inte blir lättare att sluta snusa om man har snusat länge, och ju längre man snusar desto svårare blir det att sluta.

Centralbankerna har alltså målat in sig i ett hörn, de vapen man brukar använda för att motverka en nedgång i konjunkturen (eller snarare börsen) är redan förbrukade och det enda som återstår om det skulle bli en krasch nu, är att trycka ännu mer pengar.

Då kommer Brexitomröstningen som en skänk från ovan. Förr eller senare spricker bubblorna på börserna och bostadsmarknaderna. En Brexit skulle kunna fungera som en perfekt avledningsmanöver när folk börjar leta syndabockar. Att kraschen orsakats av en allt för expansiv penningpolitik under allt för lång tid, går att då att dölja genom att säga att kraschen orsakades av att det brittiska folket ”röstade fel”.

Även om den till libertarianismen kopplade decentraliseringstanken gör att jag egentligen borde hoppas på en Brexit, så finns det en del av mig som hoppas på en ”Bremain”. Jag vill helt enkelt inte att de ansvariga ska erbjudas en flykt genom en så väl placerad bakdörr.