Ensam är svag

För snart fyra år sedan kallade LRF i Gävleborg till ett möte i en bygdegård. Ämnet för dagen var de bärplockarläger som skapade problem för markägarna i länet.

Bärplockarna kom i stort antal och de byggde upp läger i skogen där de bodde under hela bärsäsongen. Så många människor på en och samma plats under lång tid skapade problem, främst i form av nedskräpning. Allemansrätten ger förvisso privatpersoner rätt att tälta någon enstaka natt på annans mark, men ingen kan hävda att dessa läger var förenliga med allemansrättens intentioner.

Om markägaren ville avvisa de boende från marken så var denne tvungen att inleda en Kafkaartad process. Ungefär såhär ska det gå till.

1. Markägaren ska först ta namn och personnummer (de sex första siffrorna) av samtliga boende i lägret.
2. Markägaren ska sedan vända sig till kronofogdemyndigheten, som är den myndighet som handhar vräkningar. För detta ska alltså hanteras som en vräkning.
3. Kronofogden genomför vräkningen. Kostnaden om 600 kronor per person som vräks ska betalas av de vräkta, alltså bärplockarna.
4. Om dessa, vilket är sannolikt, inte kan betala så blir det markägaren som blir betalningsskyldig.

Ingen, av kvinna född, kan tycka att det här är ett rimligt system. Att tillämpa ett regelverk som är avsett för vräkning av enstaka hyresgäster kan inte vara lämpligt när det rör sig om ett stort antal människor som bor illegalt i ens skog. Många gånger rörde det sig om 60-70 personer i samma läger, vilket skulle ge en kostnad för markägaren på, i runda slängar, 40 000 kr. (samt kostnaden för att städa upp i och ikring lägret)

Trots att alla insåg att det här var ett sjukt system så var det svårt att få fart på beslutsfattande politiker.

Matematiken är enkel. Politiker vill bli omvalda. Politiker har begränsat med tid. Politiker vill lägga sin tid så att antalet människor som blir glada maximeras.

Att tillmötesgå några få markägare i Gävleborgs län ansågs tydligen inte vara en effektivt använd tid. Det fanns billigare röster att tjäna.

Men nu, när problemet drabbar andra än skogsägare i Gävleborg, då blir det plötsligt fart. När kommunerna blir drabbade, när ett stort antal människor ser tältläger och kåkstäder, då är frågan plötsligt angelägen.

Nu blir det snabba ryck och frågan ska skyndsamt utredas. Det var på tiden.

Lärdomen är dyster. Om du har ett problem och vänder dig till politikerna – se då till att du inte är ensam. Innan problemet rör en betydande del av valboskapet så kommer du aldrig att få någon hjälp.