Allt har ett pris. Även skogen

Diskussionen om flyktingsituationen har helt bytt karaktär de senaste veckorna, tycker jag.
Tidigare handlade diskussionen inte om kostnaden, för ”det är orimligt att tala om kostnader och volymer, när det gäller människoliv”. Nu, när kostnaderna inte bara är rent teoretiska och hypotetiska, så handlar diskussionen nästan bara om kostnaden.

Det är självklart att det blir så. När någonting kostar pengar, oavsett om syftet är gott, så måste vi prioritera. Vi kan inte minska vår statsskuld och sänka skatten samtidigt som vi ökar våra kostnader. Vi kan inte, inom samma budgetram, öka kostnaderna inom ett område om vi inte minskar kostnaderna inom något annat område. Vi måste prioritera och ingen kostnad kan öka utan att någon annan kostnad minskar.

De som ville vara lite förutseende och diskutera kostnaderna, innan de blev en realitet, utmålades som ”onda”. Vi lever alltså i en föreställningsvärld där det är ”ont” att försöka vara förutseende.
Jag kommer alltså att anses vara en ”ond” människa nu när jag skriver om kostnaderna för ett annat förslag

Jag gör en överslagsräkning, så siffrorna ska mer tolkas som storleksordningar, än exakta värden.
Det gäller naturskyddsföreningens förslag om att 20% av Sveriges produktiva skogsmark ska skyddas. ”Skyddas” betyder här ”tas ifrån dess ägare”.

Sverige har ungefär 23 miljoner hektar produktiv skogsmark, vilket motsvarar 57% av landarealen.
Det genomsnittliga priset på skogsmark i Sverige är 56295 kronor/hektar.
Sveriges produktiva skogsmark har alltså ett marknadsvärde på ungefär 1300 miljarder kronor.

Om, gud förbjude, naturskyddsföreningen skulle få gehör för sitt förslag om att staten ska ”skydda” 20% av arealen från dess ägare så handlar det om ett värde på ungefär 260 miljarder kronor.

När staten tvångsköper, alltså exproprierar mark, så är överenskommelsen att den ersättning som markägaren får uppgår till 1,25 gånger marknadsvärdet.

En expropriation av 20% av den produktiva skogsmarken skulle alltså kosta staten 325 miljarder kronor.

För att inte kunna anklagas för att ha överdrivit kostnaderna har jag medvetet räknat lågt. Den skog som naturskyddsföreningen vill att staten ska skydda är så kallad ”gammal skog”, eller som det heter egentligen: ”Slutavverkningsmogen skog”. Sådan skog har ett mycket högre värde än genomsnittsvärdet – uppskattningsvis 100 000 kr/ha.
Om vi räknar med det värdet så blir kostnaden 575 miljarder kronor.

Sveriges skogsindustrier har räknat på vilka ytterligare kostnader som ett sådant förslag skulle föra med sig. I det värsta scenariot måste 20% av kapaciteten inom skogsindustrin (sågverk och pappersbruk etc) stängas ned. I det värsta scenariot uppgår kostnaderna för naturskyddsföreningens förslag till ungefär 2000 miljarder kronor.

För 325 miljarder kronor kan vi hjälpa drygt tio gånger så många ensamkommande barn som vi gör idag.

Om detta skrivs det inget i media. Jag har inte sett någon från naturskyddsföreningen ställas till svars för hur de hade tänkt att vi skulle ha råd med detta.

Kanske är det så, att när det gäller skydd av natur så är det fult att tala om kostnader. Precis som det är när det gäller flyktingar.
Men när väl kostnaderna ska betalas, då är jag säker på att vi kommer att tala om dem.