Allt som är svårt att göra är ännu svårare med en häst

Kanske är det ändå positivt att det blev sådan debatt om Jerringpriset. Jag menar – hade vi haft verkligt stora bekymmer i det här landet så hade vi väl inte tyckt att det här var något att lägga kraft och energi på. 
Eller så är det det faktum att det finns större underliggande konflikter i detta, som gör att känslorna och engagemanget är så stort.

Tjejer rider och medelålders vita män spelar golf. Det här är två grupper som vi har lärt oss inte tycker om varandra. På något olyckligt sätt har vi lärt oss att dessa två grupper står i konflikt med varandra och de har motstående och oförenliga intressen. Ja, jag vet – det är sjukt – men så har det kommit att bli.

Någon brukar putslustigt anmärka att det kanske borde var hästen som fick priset. Det är ju ändå hästen som gör jobbet, menar de.

Förvisso är det hästen som hoppar, men det är inte en speciellt exceptionell prestation av en häst. Att hoppa över hinder är – liksom – lite av en hästgrej. Det är sådant som hästar gör om de har lust. 
Skillnaden mellan en häst som presterar bra på en internationell tävling och vilken häst som helst som går och halvsover i någon hage någonstans, är till största del ett resultat av den eller de människor som arbetar eller har arbetat med hästen. 
De som säger att hästen skulle fått priset, istället för ryttaren, menar alltså att det är helt egalt vem som sitter på hästens rygg. De menar att jag skulle kunna vinna en hopptävling bara jag hade en tillräckligt bra häst. Inget kunde vara mer fel. Det är inte ens säkert att jag – trots att jag har ridit i sju år – skulle lyckas med att rida en tävlingshäst till tävlingsarenan.

Ridning påminner lite om att köra motorcykel. Man sitter gränsle över någonting som rör sig framåt och som går att styra hit eller dit.

Skillnaden är att en motorcykel är ett ”dött” föremål som fullständigt kontrolleras av den som kör. Vrider jag på gashandtaget så ökar hastigheten. Svänger jag styret åt höger, så svänger motorcykeln åt höger (givet att framhjulet har kontakt med marken). 

Tänk dig vad besvärligt det skulle vara om motorcykeln hade en egen vilja. Tänk dig att motorcykeln vägde 600 kg och var en och en halv meter hög. Tänk dig att motorcykeln präglades hårt av att den var ett mycket nervöst djur som drevs av instinkten att fly för minsta lilla fara, inbillad eller verklig. 
Tänk dig att motorcykeln svarade olika på dina manövrar beroende på om det blåser, finns flugor i närheten eller om det plötsligt dyker upp en plastpåse eller något oväntat ljud. Tänk dig att motorcykelns styrning fungerar olika beroende på hur du mår.

Skulle någon påstå att motorcykelsporten skulle vara lättare att utöva om motorcykeln betedde sig som en häst? Skulle någon påstå att motorcyklistens prestation var mindre värd under de förutsättningarna? 
Om styrning, gas och broms bara fungerade ibland och om det berodde på att du har gjort allting rätt från det att du tände ljuset i garaget på morgonen – skulle du då tycka att prestationen var mindre värd?

Nej, allt som är svårt att göra är ännu svårare att göra om man dessutom ska ha med sig en 600 kg tung häst. Det är det som gör all typ av hästsport så speciell och det är det som gör att varje framgång i den sporten inte kan undervärderas.