Att förstå Absurdistan

En god vän till mig har sagt att: ”om man ska lyckas förutspå vad som ska hända i Sverige så är det bara att dra ut alla trender i dess riktning tills det börjar kännas absurt. Sedan får man fortsätta att dra ut trenden ytterligare en bit – då kommer man ganska nära sanningen”.

Det är samma kompis som för några år sedan sa att vi kommer att bygga koncentrationsläger i Sverige.

I går kom förslaget om särskilda zoner strax innanför Sveriges gräns där asylsökande ska samlas.
”Det är fråga om att slussa in asylsökande i specifika zoner där deras ärende ska snabbhanteras. Det kan handla om tältläger”.

Blunda, dra ut trenden i dess riktning…. tja…. han kanske så småningom får rätt, min kompis.

2011 gjorde jag denna övning. Jag försökte dra ut riktningen i rovdjursdebatten. Jag skrev en motion som gick ända till LRF:s riksförbundsstämma. Så här skrev jag:

”Förvånande nog verkar det finnas en utbredd uppfattning i samhället att angreppen (på tamdjur) inte är några problem eftersom djurägaren ju ersätts ekonomiskt. I de rovdjurstätaste områdena är det till och med så, att det är så stor sannolikhet att något eller några djur ska dödas av rovdjur, att djurägaren förväntas räkna med ett visst svinn under betessäsongen.
Med tanke på det oerhörda lidande det måste vara för tamdjuren att bli skadade eller dödade av ett rovdjur måste man rimligtvis fråga sig om den inställningen är förenlig med djurskyddslagen. I vilket annat fall skulle det vara acceptabelt att man inte tillåts vidta det effektivaste sättet (skyddsjakt) att förhindra att tamdjur utsätts för lidande och död? I andra fall har vi hög svansföring när det gäller djurskyddet i Sverige. Varför inte i detta fall? Anser man att ändamålen helgar medlen och att målet med en livskraftig rovdjursstam överskuggar de annars så ambitiösa svenska djurskyddsreglerna”.

Jag såg alltså framför mig en absurd framtid där en djurägare som får sina tamdjur angripna av rovdjur skulle anmälas för djurplågeri, detta trots att staten (och EU) förhindrar djurägaren att vidta de åtgärder som han eller hon anser lämpliga och nödvändiga.

I går, 4,5 år efter att jag skrev min motion, anmälde länsstyrelsen i Stockholm en djurägare för brott mot djurskyddslagen. Så här skriver man:

”Länsstyrelsen Stockholm lämnar i dag in en polisanmälan mot en djurhållare i den södra länsdelen för brott mot djurskyddslagen. Länsstyrelsens bedömning är att djuren inte i tillräcklig omfattning har skyddats från vargangrepp vilket har orsakat ett onödigt stort lidande.”

Vidare:

”Djurhållarnas befintliga stängsel har delvis haft stora brister som gjort det möjligt för varg att ta sig in upprepade gånger på samma ställe och döda får i hagen”

Och:

”Enligt djurskyddslagen har varje djurägare ett ansvar att se efter och skydda sina djur. Det blir nu polisens sak att utreda ärendet”

Det är alltså inte längre bara så att djurägaren har ansvar att stängsla på ett sätt som gör att fåren inte springer ut, utan Länsstyrelsen hävdar också att man som djurägare har ett juridiskt ansvar att stängsla så att inte statens rovdjur kommer in och äter upp fåren.

I Absuridstan kan allt hända, och utvecklingen är förvånansvärt lätt att förutspå. Det är bara att lägga ihop ett och ett, ta svaret gånger tusen och du är ganska nära det verkliga utfallet.