Att slå sig fri

När jag var liten bodde min farmor i det hus där jag nu bor. Hur jag hamnade här är en lång historia som helt eller delvis saknar allmänintresse.
Jag tillbringade mycket tid hos min farmor. När mina föräldrar mjölkade och skötte djuren var jag inne hos farmor och tittade på Björnes Magasin och Café Norrköping. Min farmor lärde mig virka, sticka och sy korsstygn.
Så, när jag var åtta år gammal satt jag och stickade strumpor, åt bullar och tittade på Café Norrköping. Redan där kanske man hade kunnat ana att jag skulle bli en person som – liksom – skulle gå min egen lite speciella väg i livet.

Min farmor har varit något av en förebild för mig – även om jag aldrig kom att lära känna henne på riktigt. Med ”riktigt” menar jag på det där sättet då man pratar om hur det egentligen är. Därför är min bild av henne den bild jag har skapat genom att själv dra streck mellan de (få) fasta punkter som finns.

När min farfar dog var han i fyrtioårsåldern. Farmor tog över ansvaret för gården och hade det tills min far tog över i början av sjuttiotalet. Det måste ha varit tufft – tänker jag. Att som änka och mor till tre barn driva en hel gård.
Jag uppfattade det som att min farmor kände stor yrkesstolthet – inte bara i sin roll som lantbrukare – utan även i sin roll som ytterst ansvarig för hemmet och matlagningen.Farmor satt inte med oss andra när vi åt. Hon satt på en hög pall, lite snett bakom bordet nära spisen. Hon åt på en liten tallrik som hon höll i den ena handen. Men högögon såg hon om någon började få tomt på sin tallrik och då var hon blixtsnabbt där med påfyllning. Köket var hennes region, hennes arbetsplats och det ställe där hon praktiserade sitt yrkeskunnande.
I dagens kontext skulle det säkert ha setts på med andra ögon. Att laga mat och sköta hushåll är idag något som anses vara ett uttryck för förtryck. Jag vet inte hur min farmor såg på det, men jag har en stark känsla av att hon var stolt.

Det slog mig att jag kanske håller på att bli lite som min farmor. Inte för att jag har en speciellt stor familj att laga mat till eller är speciellt duktig på att städa och brodera monogram på vita lakan.

Det känns skönt att vara ensamstående. Familjen är ju – det har jag läst i tidningen – ett uttryck för det patriarkala förtrycket. Skönt då, att inte vara med och bidra till något sådant!

Även om jag tycker att genusdebatten fullständigt har spårat ur och även om jag förkastar nästan alla de moderna slutsatserna om könsmaktsordningen – så har den uppenbarligen satt sina spår.

Som den manliga parten i ett förhållande kände jag – och det har blivit uppenbart så här i efterhand – ett ständigt dåligt samvete. Det dåliga samvetet präglade inte bara min och min före detta sambos relation, utan även alla andra typer av relationer med kvinnor.

De senaste åren har varit en omedveten ”exit” från allt vad relationer med kvinnor betyder. Jag har rent professionella relationer – givetvis. Jag jobbar nära kvinnor i mina olika uppdrag – och det blir oerhört mycket lättare om man helt frigör sig från tanken på att de kanske skulle kunna vara en potentiell partner.

Så, några handfasta tips till andra män som också vill göra en exit:

1. Lär er laga mat. Det är inte svårt men kräver lite övning. Den dag ni blir ensamma, oavsett om ni väljer det själva eller inte, så ska ni inte finna er i att äta snabbmat och spagetti med ketchup.
2. Lär er leva utan sex. Det kanske känns som det svåraste, men det går. Sexualdriften sätter oss i en skadlig beroendeställning i förhållande till andra människor. Ska man verkligen kunna slå sig fri så är det helt nödvändigt att vänja sig av med sexet.
3. Svälj all stolthet och gå in för att upprätthålla en god relation med din före detta partner. Det är jobbigt – men livet blir så oerhört mycket lättare att leva om man inte bränner alla broar. Det är klokt och rationellt att göra så – och man ska vara klok och rationell.

När lugnet infinner sig. När man fullbordat sin relationsexit så är det bara att – för den som vill – ta nästa steg. Det går att göra en exit från allt som man tycker är stressande, upprörande eller ger en dåligt samvete. Titta inte på TV. Lyssna inte på radio.
På internet kan du själv välja vad du vill se, höra och läsa. Välj bort sådant som gör dig ledsen. Välj bort sådant som gör att du tappar hoppet om mänskligheten.
Vår egen hjärna kan producera all underhållning vi behöver – det räcker med att blunda och låta tankarna vandra. Alla historier kan få ett lyckligt slut – om du vill det.

Jag tänker mig att, när jag är helt klar med min exit, jag ska få ett mer harmoniskt liv. Ett liv där jag själv helt och hållet styr över min tid, mina tankar och mina känslor. Ett liv som präglas av praktiska göromål och problem som jag känner att jag kan kontrollera själv. Jag tror att jag är på god väg.

Kanske är det inte den bästa strategin för en rik ålderdom med ett fett pensionskuvert. Men är det verkligen meningen med livet? Att ägna sina bästa år till att jobba ihop till pensionen? Att försaka ungdomen och sin krafts dagar för eventuellt kunna leva lycklig de sista åren av livet.

Ekorrhjulet snurrar fortare och fortare. Man kan faktiskt kliva av.