Att vara faktaresistent

Jag börjar med att utfärda en varning till känsliga läsare. Den här texten kan bli komplicerad och rörig. Dels är det ett komplext ämne jag ska skriva om och dels har jag inte tänkt klart när jag börjar skriva. Texten går alltså att jämföra med en improviserad livesändning.

Så här:

Vi har gjort det till en dygd att basera våra åsikter på fakta. De som inte gör det, anses vara ”faktaresistenta”, eller ”foliehattar”.
Jag, som är ingenjör, borde vara särskilt noga med att basera mina åsikter på fakta – jag har ju liksom en viss skolning i den vetenskapliga processen. Men ändå börjar jag tycka att det är något som inte riktigt stämmer med resonemanget om att basera åsikter på fakta.
Kanske beror det på att vi blivit allt sämre på att diskutera det som jag tror alla – även de som anser att de baserar sina åsikter på fakta – egentligen bygger sina åsikter på, nämligen tyckande.

Det har gått så långt att ”tyckandet” har nedvärderats så till den milda grad att det anses helt värdelöst. ”Det där är ju bara något som du tycker!”, kan man höra som argument i en diskussion.
Ja, än sen då! Varför skulle det vara fel?

Kanske har vi kommit så långt in i en sekulariserad världssyn att vi helt och hållet har glömt bort begrepp som ”etik”, ”moral” och ”världsåskådning”. Vi hoppas skapa en värld där sådana begrepp inte är nödvändiga längre. En värld där allt detta kan ersättas med fakta.

Låt mig ta ett drastiskt men enkelt exempel som illustration:
Vi tänker oss ett litet samhälle bestående av några hundratal personer. En av dessa personer är en riktigt elak jävel som slåss och stjäl. Personen bidrar inte till välståndet i samhället genom produktivt arbete och den skada personen orsakar kostar samhället stora summor pengar varje år.
Någon räknar ut, på ett helt korrekt sätt, att samhället skulle tjäna ganska stora pengar om personen i fråga slogs ihjäl.
Det uppstår givetvis en debatt i det lilla samhället om detta är en åtgärd som ska vidtas eller ej. De som anser att det är rätt att slå ihjäl personen hänvisar till den oklanderligt genomförda studien och konstaterar att det finns stöd i fakta, för ett sådant beslut.
De som argumenterar emot beslutet att slå ihjäl personen, anför som enda argument att de tycker att det är fel att slå ihjäl en annan människa.
Den första gruppen anklagar då den andra gruppen för att basera sina åsikter helt och hållet på tyckande och helt bortse från den tydliga fakta som finns. De vägrar alltså att ta in faktan och är därför faktaresistenta.

Jag tror att vi alla bildar oss vår uppfattning om vad som är rätt och fel på en blandning av fakta och tyckande. Tyckande får här stå som ett samlingsnamn för allt som inte är fakta: känslor, etik, världsåskådning och religion.
Men när vi ska övertyga andra om våra åsikter, använder vi nästan enbart den lilla del som utgörs av faktaargumenten. Det beror på att alla andra argument egentligen inte har någon konkret grund. De bara känns.

I exemplet ovan skulle har den grupp som hävdar att man inte ska slå ihjäl den besvärliga personen två alternativ. Antingen kan man försöka klä sina moraliska och känslomässiga argument i något som liknar fakta. De skulle kunna säga att ”Det femte budordet säger att man inte får dräpa”. Det är förvisso fakta att det står så och i en djupt troende kristen församling skulle det säkert duga som faktaunderlag. Men inte idag. Inte i vår sekulariserade värld där många betraktar bibeln som vilken sagobok som helst.
Det andra alternativet de har, är att försöka producera en ny forskningsrapport som visar på de ekonomiska effekterna på lång sikt, av att ha ett samhälle där man riskerar att bli ihjälslagen om någon presenterar en forskningsrapport som visar att det är ekonomiskt fördelaktigt. Hur påverkar denna osäkerhet medborgarnas vilja till långsiktiga investeringar? Hur påverkas den öppenhet i tankar och samtal, som är så viktig för utvecklingen, av att icke önskvärda personer kan bli ihjälslagna? Genom att producera en sådan forskningsrapport kan alltså den första forskningsrapportens slutsatser bemötas, så att säga, på samma planhalva.

Debatten i det lilla samhället kommer då att handla om vilka av dessa två rapporter som har mest övertygande faktagrund. De båda lägren kommer att leta fel och brister i motståndarens rapporter. Metodiken kommer att ifrågasättas. Den statistiska behandlingen av data kommer att kritiseras. Man kommer att ifrågasätta slutsatserna och man kommer att ifrågasätta de respektive forskarnas opartiskhet – har inte forskarna bakom den andra rapporten fått sin finansiering från gruppen som inte vill slå ihjäl busen?

Allt detta på grund av att vi är så jäkla dåliga på att diskutera och ta hänsyn till, det kanske viktigaste av allt, nämligen tyckandet. Vår oförmåga att ta hänsyn till de i känslor och moral grundade åsikterna, tror jag, har lett till att samhällsdebatten ser ut som den gör idag.

Exemplet jag har beskrivit här ovan är direkt applicerbart på en stor del av samhällsdebatten idag och hur fel det blir när man blandar in fakta i argumentation i frågor som egentligen handlar om tyckande.

Migrationsdebatten är ett bra exempel där det producerats forskningsrapporter på löpande band för att antingen visa att invandringen är lönsam, eller för att visa att den inte är det.
Men frågan handlar ju om vad folk tycker. Några tycker, av princip, att det är rätt ha öppna gränser – kosta vad det kosta vill. Andra tycker, av princip, att det är fel att ha öppna gränser – kosta vad det kosta vill. Självklart kan inte dessa grupper övertygas av ekonomiska argument. De ekonomiska faktaargumenten är ju bara den rustning vi klär vårt tyckande i, för få skydd mot sparkar och slag.

Den sedan lång tid, ständigt pågående klimatdebatten är ytterligare ett exempel.
Klimatfrågan är ett ymnighetshorn att ösa ”fakta” ur för att klä sina åsikter i ”faktarustningar”.
Det finns en hel del människor som tycker att det är fel att äta kött och dricka mjölk. De tycker så av moraliska skäl. Det är argument som jag köper rätt av. Jag tycker att var och en måste få ha sin egen moraluppfattning i sådana frågor. Men klimatfrågan ger, som sagt, en möjlighet att klä sitt tyckande i fakta:

”Kor rapar metangas. Om vi slutar med kor så kommer klimatet att bli kallare”
”Men gräset släpper ju ut precis samma mängd metan när det förmultnar som det gör när det bryts ned i en komage”

Det är därför varje diskussion om den frågan urartar till en diskussion om vilken fakta som är rätt. De som debatterar kommer aldrig att komma överens, eftersom det egentligen inte är faktan man debatterar, utan den grundläggande moraluppfattningen kring samvaron mellan människa och djur.

Ett annat exempel är debatten om kapitalismen.
Det finns oemotsägliga fakta som stöder att kapitalismens avreglerade värld med fritt utbyte av varor och tjänster skapar högre välstånd för alla.
Men, de som tycker att det är viktigare att välståndet är jämt fördelat (oavsett hur högt det är) än att välståndet växer, förespråkar givetvis socialismen istället. Dessa två grupper kan slå fakta i huvudena på varandra hur länge som helst, utan att komma överens. Helt enkelt för att de tycker olika.

Kanske har vi kommit till vägs ände i vår sekulariserade västvärld. Kanske måste vi bli bättre på att diskutera idéer och inte fakta. Kanske kommer vi i framtiden att avfärda våra motståndares argument genom att säga:

”Det där du kommer med nu är ju bara fakta! Oavsett vad du säger så kommer jag inte att ändra mig, jag baserar nämligen mina åsikter på tyckande!”