Bittert kaffe med kollegor

Igår hade jag besök av några äldre kollegor – rutinerade bönder med 50-60 års arbetslivserfarenhet. Vi drack kaffe.

”Vad håller du på med då, nuförtiden”, frågade en av mina gäster. ”Tja, de senaste dagarna har jag jobbat ganska mycket med den där grejen om hur mycket vatten det går åt för att producera nötkött”, svarade jag.

”Vadå för grej? Det vet väl alla att korna måste få dricka vatten!”

”Ja, men ni vet – Världsnaturfonden säger att det går åt 16 000 liter per kilo kött”

”16 000 liter! Men för i helvete, det skulle ju bli ööööh… fem och en halv miljon liter vatten per djur! Det kan väl inte vara nån som är så dum att den tror på det?”

”Jo, den siffran återfinns på hemsidor, i beslutsunderlag och i rapporter av alla de slag. Dessutom är det ju den där Cowspiracy filmen som alla har sett….”

”Cow.. vadå?”

”Ja, den där filmen som handlar om hur vi i köttindustrin, liksom har någon konspiration på gång där vi manipulerar politiker och beslutsfattare så att vi ska kunna tjäna pengar”

”Herregud så dumt… men det är väl så… folk vet väl knappt vad som är fram och bak på en häst längre, så hur ska de kunna veta hur mycket vatten en ko dricker…”

Vad skönt det vore, tänker jag, att få vara så ovetande om hur debatten förs. Vad skönt att inte veta vad Cowspiracy är, vad skönt att inte behöva sitta och läsa på världsnaturfondens hemsida. Vad skönt att bara sköta sitt och inte behöva bry sig.

Medlemmarna i LRF har enorma förväntningar på sin organisation. De förväntar sig att vi ska lyckas påverka i konkurrenskraftsfrågor, äganderättsfrågor och lönsamhetsfrågor. Men, så mycket tid som vi förtroendevalda och tjänstemän tvingas ägnas åt att bemöta rena dumheter och vansinnigheter som pumpas ut i samhällsdebatten – så blir det inte så mycket tid och kraft över till de frågor som är så viktiga för näringens framtid i Sverige.

När vi förtroendevalda konfronteras av våra medlemmar med frågor om varför vi inte lyckas bättre och varför vi inte gör mer, så svarar vi många gånger att ”det hade varit ännu sämre om inte LRF funnits”.

Det är ett passivt svar som medlemmarna hatar att få. Men ändå är det sant.

Ni skulle bara veta hur mycket, ännu dummare grejer än den här vattenuppgiften, som vi inom LRF har lyckats styra upp innan de har blivit ”sanningar” och vedertagna fakta.

Det är lätt att bli uppgiven när ett viktigt möte med en politiker eller en tjänsteman går åt till att ta ur dem de värsta villfarelserna – och nästan ingen tid kan användas till att flytta våra frågor framåt.

Många har hört av sig efter mitt ”avslöjande” om vattnet och varit förundrade över hur en så irrelevant siffra har fått stå som en sanning så länge. Jag är inte det minsta förvånad.

Uppgiften om att det går åt 16000 liter vatten är bara en liten del av toppen på den del av isberget som sticker upp ovanför vattenytan. Under ytan finns resten av isberget. De flesta behöver aldrig se den, men vi som jobbar med frågorna måste titta under ytan.

Det är ingen trevlig syn. Det är klart att man ibland känner sig uppgiven och trött. Kanske är det därför jag blir allt mer cynisk. Kanske är det därför jag inte vågar hoppas och tro att det ska bli bättre och att det här avslöjandet om vattenåtgången kan vara en vändning i debatten.

Det kommer inte att vända – i alla fall inte ännu. I morgon eller i nästa vecka kommer ytterligare något dumt att publiceras.  Så är vi tillbaka på ruta ett igen.

Politiker och beslutsfattare kommer att inte att våga ta de svåra och viktiga beslut som krävs för att svenskt jordbruks konkurrenskraft ska stärkas så att vi kan vara kvar på lång sikt. Många gånger förstår politikerna, när man talar med dem mellan fyra ögon. Men så länge de väljare, vars röster politikerna är beroende av, är fullständigt marinerade i desinformation så vågar ingen politiker som är mån om att bli omvald ta de nödvändiga besluten.

Det ställs stora förhoppningar till den livsmedelsstrategi som snart ska presenteras. Men, jag tror att vi kan sänka förväntningarna.
Landsbygdsminister Bucht fick ju för några veckor sedan springa gatlopp i media därför att han, i den strategi som ska syfta till att stärka svenskt lantbruks konkurrenskraft, inte tänkte ta med några skrivningar om att verka för att konsumenterna skulle köpa mindre av det kött som det svenska lantbruket producerar.

Det är på den nivån debatten förs. Det är därför jag är ledsen. Det är därför jag, när ingen lyssnar, säger, att det snart är slut med svenskt jordbruk.