Björnstjerne Björnson

Vi sitter ute en stund på kvällen, jag och Gunnar. Solen är på väg ned och vi tittar ut över sjön Totak. Sjön ligger 700 meter över havet och det är kallt -bara några få plusgrader. ”Berget där borta kallar vi för Björnstjerne Björnson” säger Gunnar och pekar. Bergstoppen ser ut som han i profil.
Ja, kanske det.

De ska bygga ett nytt varuhus utanför Oslo. På den bästa åkermarken.
”Det är bara 3% av Norge som är åkermark, kan de inte hitta något annat ställe att bygga på än på den lilla odlingsbara jord vi har” säger Gunnar. Det är samma diskussion som i Sverige.
De största städerna har uppkommit där det har varit bra förutsättningar. Det kan till exempel vara ett bra hamnläge. Där blir det handel och kommers. Där vill folk bo. Eller så är det nära den bästa åkermarken. Ju bördigare mark, desto mer människor går det att hålla med mat. Det senare innebär är ett dilemma – det som en gång var stadens förutsättning behöver tas i anspråk för att staden ska kunna växa. I Malmö kommun finns tydligen inte en enda kvadratmeter åkermark kvar.

Jag förstår Gunnar. Att sitta på en bergssluttning, där varje kvadratmeter gräs skördas eller betas, och se att prima åkermark tas i anspråk för att folk behöver ytterligare en parkeringsplats eller en ny köplada, det är svårt att förstå med det perspektiv som vi bönder har.

Det är bra betalt för mjölken i Norge, men det kostar att driva jordbruk här. Kraftfodret kostar väl över 5 norska kronor per kilo och räntorna på den nybyggda ladugården ska betalas. Det blir inte mycket över. I Norge måste bönderna ibland prioritera vilka räkningar som ska betalas – precis som i Sverige.

På något sätt ökar kostnaderna när intäkterna ökar. Oavsett vad man får betalt, så blir det inte mycket över i den här branschen. Men det går att leva på 12 kor, 130 getter och en nybyggd ladugård på en bergskant. Det gör det inte i Sverige.

Det går att ha djur på bete i skogen. Iallafall här, utanför ulvezonen. Det gör det inte i Sverige. Längre.

Det går att ägna den där extra tiden åt att göra det riktigt fint i ladugården och slå lite gräs med lien till djuren. Det går att ta lite semester från mjölkningen då alla djur är i sin. Det går inte i Sverige.

Vi tar en varsin öl. Jag vill bli telemarksbonde. Iallafall i kväll.