Bondens bantarskola

Jag har i princip bantat i hela mitt liv. Eller, jag har iallafall tänkt på vad jag väger – och konstaterat att det är för mycket – sedan jag var 6-7 år gammal.
Därför tycker jag mig ha tillräckligt med erfarenhet för att dela med mig av vad jag kommit fram till efter drygt trettio år av ett dysfunktionellt förhållande till mat.

Tyckt inte att du är tjock
Mat och att äta, är en av de starkaste ångestdämpare som vi människor har att ta till när vi mår dåligt. Få saker skänker sådan tröst som ett riktigt skrovmål med mat.
Om du mår dåligt över att du tycker att du är tjock, så är det alltså stor sannolikhet att du kommer att försöka dämpa din ångest genom att – just det – äta.
Mina egna studier av detta rymmer något som kan sägas vara ett ”Moment 22”. Mina smala vänner bekymrar sig inte över sin vikt – och därför tröstäter de inte. Men, å andra sidan, så har de ju heller ingen anledning att må dåligt av att de är överviktiga. Jag har lite svårt att veta vad som är hönan och vad som är ägget här. Trivs de med sina kroppar därför att de är smala, eller är de smala därför att de trivs med sina kroppar?

Var singel
När jag blev singel efter en 17 års relation, fick jag höra att det finns två scenarior. Antingen går man upp 15 kilo, eller så går man ner 15 kilo. Jag gick ner 15 kilo.
När en relation kommit över den första maniska fasen, då man i princip inte gör annat än ligger med varandra hela tiden, så blir det ofta svårare och svårare att hitta på saker att göra tillsammans.
När man har renoverat huset eller lägenheten och kanske satt några barn till världen, så har man i princip bara en gemensam ritual kvar: man äter tillsammans.
I en relation förväntas man äta, inte bara när man själv är hungrig, utan även när den man har relationen tillsammans med är hungrig.
”Älskling, jag hade tänkt sätta i mig en hel formfranska med falukorv till Dallas* i kväll, vill du ha lite?”.

När man är singel är det helt och okej att hoppa över middagen om man inte känner för att äta. Det är inte heller lika kul att äta själv.
*Det var länge sedan jag hade TV

Tro inte att du kan träna dig smal
Det finna massor med positiva effekter med att träna. Det är helt enkelt hälsosamt och bra som avkoppling. Din hjärna fungerar bättre och du blir faktist mer utvilad.
Men det är nästan hopplöst att träna bort övervikt. Iallafall om du redan är överviktig och inte kan ge dig ut och springa i 3-4 timmar.
Snarare fungerar kroppen och knoppen så, att när du har tränat så känner du att du är värd en liten belöning i form av lite mat. Resultatet blir ofta att du överskattar din fysiska prestation och därmed blir summan av träningen och belöningen att du äter mer än vad du har gjort av med.

Du måste springa i ungefär två timmar för att förbränna en pizza. Om du vill gå ner i vikt är det mycket effektivare att inte äta den där pizzan, än att försöka träna bort den.

Ät sällan
Jag vet att det här kanske strider mot den gängse uppfattningen att man ska äta lite och ofta. Men, jag tror helt enkelt inte att våra kroppar är gjorda för att äta lite och ofta. Vi är nog snarare gjorda för att ha brist på mat under långa tider och sedan – när vi lyckats skjuta en mammut – kunna njuta av en tillfällig tid av överflöd. Jag tror att vi mår bra av perioder med paus i ätandet.
Elitidrottsmän och elitidrottskvinnor äter väldigt ofta. De gör det därför att det är omöjligt för dem att få i sig den mängd kalorier de behöver, om det ska ske vid ett fåtal tillfällen per dag.
Vi som inte är elitidrottare kommer att ha väldigt svårt att hålla ner det dagliga kaloriintaget om vi äter ofta. Det är nästa omöjligt att få i sig så mycket kalorier dom du behöver för att gå upp i vikt, om du bara äter en gång per dag.
När jag gick ner 15 kg på ett år, gjorde jag det genom den så kallade 5:2-dieten. De två dagarna i veckan när jag bara åt 600 kcal fungerade som någon form av omstart av kroppen. Jag bröt den negativa spiralen som innebar att jag ständigt behövde äta mer och mer för att känna mig mätt. Visst blev jag hungrig – men det var bara en inlärd reflex att bli hungrig vid vissa klockslag. Efter en timme gick hungern över.
Strategin att äta lite och ofta blir – tyvärr – istället mycket och ofta.

Ha inte mat hemma
Visst är det trevligt med ett dignande kylskåp med allehanda läckerheter! När jag gör något tråkigt, som momsredovisningen till exempel, upptäcker jag att jag ofta gör en lov till kylskåpet. Det är en ren överslagshandling för att hantera tristessen, att gå till kylen och kolla om det finns något att äta.
Sedan jag blev singel finns det nästan aldrig något i kylen. Jag får återgå till min momsrapport med oförättat ärende.
Om det hade funnits saker att äta, så hade jag ätit.

Sluta med självbedrägeriet
Nej, din kropp är troligtvis inte något unikt undantag. Du har inte tung benstomme eller dålig förbränning. Anledningen till att du går upp i vikt och inte dina vänner, är att du äter mer och rör dig mindre än vad de gör.
Det är möjligt att det finns vissa individuella skillnader i hur våra kroppar har förmåga att lägga på hullet. Men vad spelar det egentligen för roll? Du har ju ingen annan kropp än din egen, och det är den du måste lära dig hur den fungerar.

Jobba inte nära ett kylskåp och ta inte med dig mat
Det här är egentligen ett tips på samma tema som ovan – att inte ha mat hemma.
Jag har aldrig mat med mig ut i traktorn. Jag kan därför köra i en hel dag utan att äta. Hade jag suttit på ett kontor, så vet jag att jag hade varit och smaskat i något kakfat flera gånger per dag.
Många av mina vänner säger att de måste ha mat  för att inte blir griniga eller helt haverera. Jag tror inte på det. Jag misstänker att matbrist snarare är något man skyller på för att få en ursäkt att vara lite grinig. Det är på något sätt accepterat att vara sur när man inte har fått mat. Skärp till er istället! Med en gnutta självdisciplin går det faktiskt att upprätthålla lite mänsklighet, även om det var mer än tre timmar sedan man åt.

Det var mina bästa bantartips. Tyck inte illa om din kropp, var singel, överskatta inte dina ”powerwalks”, ha inte mat hemma och ät sällan.