De försenade EU-stöden – jag får lite skäll

I går fick jag lite skäll av en medlem.
Det händer inte så ofta, men ibland. Lite oftare får jag kritiska synpunkter på LRF:s positioner och ställningstaganden och det hör – liksom kritik mot mig som person – till uppdraget.
Jag tar aldrig åt mig på det sätt att jag blir nedslagen eller ledsen. Var och en har rätt till sin åsikt och dessutom rätt att framföra den.
Ibland, som i går, kan jag dock tycka att det är obefogad kritik.

Jordbruksverket har misslyckats med sitt uppdrag att betala ut delar av EU-stöden i tid. Vissa lantbrukare kommer att behöva vänta till hösten 2016 för att få ut sina stöd för 2015. Nästan ett helt år för sent alltså.

En av mina medlemmar berättade att han väntar på 850 000 kronor.

Den som väntar på något gott väntar ju aldrig för länge och det vore väl frid och fröjd om inte det vore så att dessa 850 000 kronor motsvaras av lika mycket i leverantörsskulder.
Det fungerar nämligen så, att de flesta bönder handlar foder, utsäde och andra förnödenheter under året på kredit. Leverantörerna vet att det kommer EU-stöd i slutet av året och krediterna (som har en ganska låg ränta) brukar förfalla vid årsskiftet.

Det som händer när stöden blir försenade är att krediterna förhandlas om, eller sägs upp. Om det blir en omförhandling så brukar den nya räntan bli betydligt högre. Om krediten förfaller så måste lantbrukaren gå till sin bank och be om ett lån – också det till högre ränta (om banken beviljar ett sådant lån)

I det aktuella fallet handlar det alltså om att 850 000 i skulder kommer att kosta ganska stora pengar i extra räntor för lantbrukaren. Det kan också vara så att leverantören inte beviljar nya krediter innan skulden är betald.
Så i värsta fall står bonden där utan pengar, med en skuld som hela tiden drar räntekostnader och utan möjlighet att köpa foder, diesel och annat nödvändigt.

”Nu ser du till att stödpengarna betalas ut direkt, annars är du snart ensam kvar som medlem i LRF” – fick jag höra igår.

Nu var det alltså mitt och LRF:s fel ett jordbruksverket inte har fått ordning på sina system. En fråga som jag inte kan göra något annat åt, än att vara arg på jordbruksverket. Mer än så kan jag inte göra.

Å ena sidan är det ju glädjande att några verkar tro att LRF har sådan makt att vi kan gå in statskassan och göra utbetalningar. Å andra sidan måste det ju rimligtvis vara så, att man vet bättre än att skjuta budbäraren.

Det är svårt att skapa bred opinion bland svenska folket för en sådan här sak. Många är kritiska till EU:s jordbrukspolitik och man tror att bönderna nog klarar sig ändå. (De har ju bevisligen nya fina traktorer, så det går nog ingen nöd på dem).
Att hoppas på stöd från ledarsidorna i de stora morgontidningarna, skandalreportage i TV eller att ansvarig minister ställs inför konstitutionsutskottet, är nog naivt.
Det vi hela tiden har gjort, och fortsätter att göra, är att säga att vi inte accepterar förseningarna.

Dessutom har vi uppmuntrat våra medlemmar att skicka dröjsmålsfakturor till jordbruksverket (med ränta). Några har också valt att hålla inne med betalningen för fakturor som jordbruksverket skickar för tjänster som bönderna köper av dem.

Vi från LRF har och har haft denna fråga högst upp på agendan ända sedan det blev känt att utbetalningarna skulle bli sena. Mer än så kan vi faktiskt inte göra.

Det är någons fel att det har blivit som det har blivit – men det är fanimej inte mitt eller LRF:s fel.