De sköt bonden – såklart

Jag har via facebook följt utvecklingen i Oregon, USA, där ett gäng ”farmers” har ockuperat någon typ av federal naturvårdsanläggning. Det verkar finnas många orsaker till deras agerande. Den grundläggande principiella orsaken är att den federala staten har förstatligat miljontals hektar mark i området. Enligt bönderna strider det mot konstitutionen – som säger att den staten bara får äga mark i Washington (för att husera administrationen). Dessutom tillåts staten äga strategiska hamnar och liknande som behövs för försvar och handel.

Bönderna är frustrerade över att deras äganderätt och brukanderätt har inskränkts.

Nu på morgonen har det som jag hela tiden räknade med skulle hända. Bönderna har gripits och en av dem har blivit skjuten. Enligt uppgift var han som blev skjuten obeväpnad och hade händerna i luften.
Något säger mig dock att man ska ta uppgifter från sådana här händelser med en nypa salt

Det är tydligt att smutskastningskampanjen mot de inblandade familjerna har fungerat som den var tänkt iallafall. Det faktum att, iallafall några av dem är mormoner och har många barn, har till exempel varit något som media har tyckt varit relevant att rapportera om. Oklart vad det har med sakfrågan att göra.

Striden för äganderätt och brukanderätt verkar förena lantbrukare över hela jorden. I det avseednet har jag mer gemensamt med en farmare i Oregon och en bonde i Malawi, än vad jag har med andra svenskar som inte är bönder.

Just nu är det årsmötessäsong för LRFs lokalavdelningar här i Dalarna. När jag besöker dessa möten är äganderättsfrågorna och brukanderättsfrågorna alltid de som diskuteras. Jag själv och många av mina medlemmar känner en ständigt ökande frustration och desperation inför en utveckling på det området som vi inte tycker om.
I bystugor runt om i landet knyts nävarna i fickorna.
Det talas om ”krutdurken i Oregon”, men den finns även i Sverige.

Självklart skulle okupanterna i Oregon gripas och självklart skulle någon av dem bli skjuten. Självägande bönder har i alla tider sets som ett hot mot staten. Att ha en grupp av människor som faktiskt klarar sig själva innebär att statens maktmonopol är hotat – vilket givetvis inte kan tolereras.

”Vi är inte här för att göra en poäng, vi är här för att skapa förändring” sa ledaren för gruppen av farmare i en intervju som jag såg igår. Kanske lyckades de inte att skapa förändring, men hela världen är nu medvetna om att det faktiskt finns en bortre gäns för vad folk tolererar när det gäller inskränkningar i de ägande- och brukanderätt. Kanske kan den insikten på lite längre sikt faktiskt leda till att det faktiskt blir en förändring.