Det är inte säkert att det blir bättre…

Det kallas väl för ”avreglering”, när verksamhet som bedrivs som statligt monopol ersätts med privat och konkurrensutsatt verksamhet.

Avreglering orsakar ofta ideologisk konflikt mellan ”högern” och ”vänstern” inom politiken . Högern hävdar att fri(are) konkurrens leder till bättre service, bättre kvalitet och bättre tillgänglighet till ett lägre pris. Vänstern brukar hävda att det är fel att låta privata företag tjäna pengar på verksamhet som de tycker borde vara statlig (eller gemensam på annat sätt).

När monopolverksamhet avregleras är det därför intressant att försöka mäta om det verkligen blev som det var tänkt. Blev priserna lägre? Blev tillgängligheten bättre? Höjdes kvaliteten?

Sällan blir det riktigt som det var tänkt – och det beror på en rad orsaker.

En statlig monopolverksamhet kan upplevas som billigare för kunden. Ett exempel är bilprovningen. Alla som har bil måste besikta den med jämna mellanrum. Det går alltså att veta exakt hur många kunder som måste besöka bilprovningen varje år. Dessutom vet man var alla bilägare bor och således går det att veta, ganska precis, hur stor kapacitet varje bilprovningsanläggning behöver ha.
När en sådan verksamhet konkurrensutsätts kan aktörerna inte veta hur många besök de kommer att ha per år. De behöver alltså ha en högre marginal i sin verksamhet för att kompensera för den större osäkerheten (risken). För att uttrycka de enkelt – de kunder som besöker en viss aktör måste betala, inte bara för sitt besök utan också för de kunder som bilprovningen har dimensionerat sin verksamhet för, men som av olika anledningar väljer en annan leverantör av bilprovningstjänsten.

I statlig verksamhet kan förluster döljas genom att ägaren – staten – ständigt skjuter till (skatte)pengar. Staten har alltså, till skillnad från privata aktörer, möjlighet att låta även dem som själva inte äger, till exempel en bil, att betala för bilprovningen.

Om systembolaget skulle avregleras så är det inte säkert att alla kunder skulle tycka att det blev bättre. På vissa håll i landet skulle det säkert bli ett större utbud, större mångfald och bättre tillgänglighet. Men på andra ställen där kundunderlaget inte räcker för ett stort utbud av olika typer av alkohol skulle troligtvis utvecklingen gå åt ett annat håll. Kanske skulle den lokala bensinmacken tillhandahålla de populäraste lådvinerna, några olika typer av öl och ett smalt utbud av starksprit.

Den fria marknadens mekanismer leder således inte nödvändigtvis till att det blir bättre för alla efter en avreglering. Den fria marknaden viktigaste konsekvens är att ändliga resurser allokeras så effektivt som möjligt och att människors preferenser – när de väljer hur de ska disponera sina pengar – tillgodoses. På den fria marknaden bär alla kunder själva sina kostnader. Det kommer givetvis att gå att få tag på något exklusivt vin även på små orter, om Systembolaget avskaffades. Men antingen till ett högt pris, som ger handlaren kompensation för att han eller hon måste lagerhålla en vara som nästan aldrig säljs, eller genom längre väntetid då varan måste beställas.

Dagens Nyheter har granskat vad som hände efter avregleringen av Apotekets verksamhet. Det framställs som en misslyckad reform – eftersom viss medicin blivit dyrare sedan avregleringen.
Men det är inget konstigt i det. En avreglering leder som sagt inte nödvändigtvis till lägre pris. En avreglering leder istället till ”rätt” pris. Det vill säga, det pris där tillgång och efterfrågan möts och där handlaren har full kostnadstäckning. Det pris som kunden betalar, det vill säga ”rätt” pris, kan mycket väl vara högre än priset före avregleringen.