Det finns ingen lågprismarknad, bara en mervärdesmarknad

Begreppet ”mervärde” används ganska ofta i den Svenska lantbruksdebatten. Därför kan det kanske vara intressant att fundera på ordets betydelse.

Värdebegreppet har varit, och är fortfarande, en aning förvirrat i den ekonomiska teorin och det finns lite olika sätt att se på begreppet.

Ett sätt att se på vad som är en varas rätta värde är att utgå från kostnaden för produktionen. Enligt denna modell så ges en varas värde av summan av kostnaden för råvarorna, fasta och rörliga kostnader för produktionen samt den vinstmarginal som producenten kräver.

Om råvarorna per producerad enhet kostar tio kronor, arbetstiden kostar två kronor och kapitalkostnaden är åtta kronor så blir produktens pris 21 kronor om producenten vill ha fem procent vinstmarginal.

Man skulle kunna kalla de fem procenten i vinstmarginal för produktens mervärde – det vill säga hur mycket mer värd produkten är i förhållande till vad det kostar att producera den.

Men det finns minst två invändningar mot det här resonemanget.

Vi tänker oss att det är bullar som produceras i exemplet ovan. Producenten får för sig att byta ut sockret i bullarna mot arsenik – vilket innebär att produktionskostnaden (råvarukostnaden) stiger rejält. Enligt detta sätt att se på hur varor får sitt pris, så skulle priset på bullarna stiga rejält.
Men sanningen är ju att bullarna skulle vara helt värdelösa eftersom den som åt dem skulle dö.

Vi måste också fråga oss varför råvarorna till bullarna kostar så mycket som de gör. Antingen kan man, om man ska vara konsekvent, säga att det beror på att det kostar så mycket att producera råvarorna.
Eller så kan man argumentera för att priset på råvarorna sätts av vilka alternativa användningsområden som råvarorna har och vilket värde de betingar i den processen.

Vi är nu inne på den andra typen av värderesonemang. Värdet på en produkt sätts helt och hållet av konsumentens preferenser. Om bullar kostar 21 kronor så är det ett resultat av att bullkonsumenterna värderar bullarna högre än allt annat som går att köpa för 21 kronor. När en konsument köper något så innebär det samtidigt att han eller hon avstår från att köpa något annat. Denna relativa och subjektiva uppfattning av vad som bäst tillfredsställer konsumentens preferenser, är det som sätter värdet.

Här kan vi se en annan definition på begreppet mervärde. Mervärdet är ett mått på hur mycket mer konsumenten uppskattar bullen än pengarna (och därmed alla andra tänkbara val av inköp). Konsumenten köper ju bara bullar om han eller hon värderar dem högre (eller kanske lika) som pengarna.

Om producenterna ska börjar producera bullar för 21 kronor eller inte, avgörs om det går att kombinera råvaror, kapital och arbete till en lägre kostnad än 21 kronor. Det avgörs av alternativvärdet av andra typer av användning av samma råvaror. Kanske kan mjöl, socker, jäst och vatten kombineras på ett annat sätt – till exempel för att tillverka pizzadeg – som konsumenterna värderar högre än bullar. Om så är fallet så kommer inte bullproducenten att få ihop sin bullkalkyl.

I debatten om svenska mervärden så sägs det ofta:

”Vi måste bli bättre på att skapa mervärden”

och

”Vi måste få betalt för våra mervärden”.

Om vi använder den senare definitionen mervärde, så skulle uttalandet om att vi måste bli bättre på att skapa mervärden, betyda att vi måste bli bättre på att producera produkter om kan säljas till ett lägre pris än vad konsumenterna värderar dem till. På så sätt ökar försäljningen.

Detta kan göras på två sätt:
Antingen genom att sänka priset på den befintliga produkten. Om samma produkt blir billigare så kommer fler konsumenter att uppleva ett ökat mervärde – allt annat lika.
Eller, så kan man genom marknadsföring försöka påverka konsumenternas subjektiva uppfattning om vilket värde en viss vara har. Om fler kommer att värdera en vara högre, så kommer man till samma pris som idag att kunna öka sin försäljning.
Mervärdet är alltså differensen mellan konsumentens subjektiva uppfattning om en varas värde och dess pris.

Det andra uttalandet, om att vi måste få betalt för våra mervärden, är lite svårare att förstå vad det betyder.
Möjligtvis skulle man kunna resonera så, att när man får fullt betalt för sina mervärden så betyder det att man nått en situation där differensen mellan konsumenternas uppfattning om en varas värde och dess pris går mot noll. Man lyckas alltså precis ta ut maximal betalning.

Men problemet med detta resonemang är att alla konsumenter har olika preferenser. När priset höjs så kommer det att göra att en viss andel av de som idag köper en vara,  slutar göra det. En ökning av priset i syfte att ”få full betalning för sina mervärden” innebär alltså att försäljningsvolymen minskar.

Som jag ser det är det första, det enda rimliga uttalandet om mervärden. Vi måste bli bättre på att skapa mervärden för konsumenterna. Det kan både göras genom att sänka priset och genom påverkansarbete försöka förändra konsumenternas preferenser.

Det finns enligt detta resonemang, ingen anledning att göra skillnad på ”lågprismarknaden” och ”mervärdesmarknaden”.
Allt som säljs, säljs på mervärdesmarknaden. Ingen konsument köper något som den inte upplever ger ett värde som är högre än priset – ett mervärde.
Möjligtvis kan man prata om marknader och segment med hög eller låg marginal per producerad enhet. Det är svårt att upprätthålla höga marginaler över tid. Fler aktörer kommer att söka sig till marknader med hög marginal vilket leder till ökat utbud och sänkta priser, samt till ökad efterfrågan på de råvaror som används i produktionen. Detta sammantaget leder till att marginalen krymper.

Vill man producera varor med hög marginal så måste man vara först ut och sedan försöka tjäna så mycket pengar det går under den korta tid som man får vara ensam på marknaden.

Eller så kan man gå till staten och kräva att staten begränsar möjligheten för andra aktörer att ge sig in på ”min” högmarginalmarknad.

Det senare är vanligare än vi tror rent generellt. Förut skedde det tämligen öppet, nu för tiden sker det vanligtvis genom mer eller mindre dolda sätt. Ur konsumenternas perspektiv är det oavsett vilket lika skadligt.