Det som är ”klockrent” på facebook…

Jag är lite kluven till hur jag ska förhålla mig till olika typer av grejer som ”flyger omkring” på Facebook och andra sociala media. Ni har väl alla sett dem – bilder med text som skapats för att göra en enkel (politisk) poäng.
Typ såhär:
Den här bilden, eller varianter av bilden, är väldigt populär. Det finns varianter med en australiensisk urinnevånare och till och med en svensk variant med en same. Vid en första anblick är den – som vi säger – ”klockren”.
Men, när jag funderar lite mer så inser jag att budskapet både är irrelevant i sammanhanget och dessutom skulle samma bild kunna användas för att illustrera den rakt motsatta positionen i den här debatten.

Givetvis vill den som delar den här bilden påvisa det faktum att vi alla är (illegala) invandrare. Det är bara att backa bandet tillräckligt långt i mänsklighetens historia. Alla vi människor härstammar ju från någonstans i Afrika där homo sapiens uppstod för 200 000 år sedan.
Men, är den insikten verkligen en seriös och relevant grund att bygga dagens politik på? Hjälper kunskapen om att vi alla härstammar från någon som någon gång har flyttat från en plats till en annan oss att utforma en hållbar politik, idag? Knappast.

Indianen, aboriginer och samen skulle faktiskt kunna säga en helt annan sak – och samma bild skulle kunna användas till helt andra syften. I stället för att säga: ”Jaha, så när ska ni åka tillbaka” skulle de kunna säga ”Klokt! Se vad som hände med oss när vi inte kunde hålla våra gränser”.
Det skulle – precis som bilden med originaltexten – ha viss historisk relevans. Men, den skulle inte utgöra en relevant grund för att bygga en modern och fungerande migrationspolitik på.
Bara för att något är ”klockrent” på Facebook, kan man inte bygga en seriös diskussion och en seriös politk på det.

I den svenska debatten om migration brukar ofta paralleller dras till den tid då vi svenskar i hundratusental migrerade till ”Amerikat”. Också här finns viss logik. En gång i tiden behövde många av oss flytta för att skapa oss ett bättre liv. Därför bör vi välkomna dem som idag vill göra det samma.

Men inte heller detta resonemang är seriöst och applicerbart på den svenska politiken. Det finns nämligen nästan inga likheter mellan hur den svenska politiken fungerar och hur den fungerade där borta i ”Amerikat” då det begav sig.
Många av de svenskar som gav sig iväg hamnade först på migrationskontoret på Ellis Island. Till skillnad från i Sverige idag så gick den så kallade asylprocessen väldigt fort. Det finns gedigen dokumentation om hur det gick till och i mångt och mycket kan man säga att allt var precis tvärt om, på den tiden.
Bland annat kontrollerades om personen som ville komma in i landet hade tillräckligt med pengar (30 dollar) för att klara sig och om vederbörande hade biljett för att ta sig vidare till sitt tänkta slutmål. Det gjordes en medicinsk undersökning där både fysisk och mental hälsa kontrollerades.
Bara de som kunde visa att de hade förutsättningar att klara sig i det nya landet, fick stanna. Bara de som var tillräckligt friska ur alla perspektiv fick stanna. Man gjorde en bedömning om personen i fråga skulle ligga samhället till last på något sätt. Kunde man misstänka att så var fallet, så fick man vända och åka tillbaka.

Man kan alltså säga att det var en omvänd asylprocess mot den vi har idag. I dagens vokabulär skulle vi säga att man på Ellis Island också bedömde ”skyddsbehovet”, men man gjorde precis tvärt om mot vad vi gör idag. De som verkligen var i behov av skydd och stöd fick åka hem igen.

Här finns en gedigen dokumentation om hur processen gick till:
http://www.gjenvick.com/Immigration/EllisIsland/1905-02-HowImmigrantsAreInspected.html#axzz4Z18id7VI

Vill vi verkligen ha en svensk politik som liknar den som man hade i USA då vi svenskar emigrerade dit?
Nej, knappast. Kanske några skulle önska det, men absolut inte dem som ideligen försöker göra politiska poänger på att hänvisa till att vi minsann också en gång behövde fly (eller flytta).

Det tredje och sista exemplet på den kognitiva dissonans som präglar mitt facebookflöde i den här frågan, är det här med Canada. Canada är – av någon outgrundlig anledning – ett land som utmålas som en förebild. Ett land vi borde ta efter.
Hur fungerar då migrationspolitiken i Canada?
Om jag har förstått det rätt så är migrationen strikt planerad och volymerna beslutas i parlamentet. Regeringarna betonar vidare den ekonomiska nyttan av invandringen och väljer ut de som förväntas bidra till det kanadensiska samhället.
Här pratar man alltså om ”volymer” (vilket man inte fick göra i Sverige till för bara något år sedan). Dessutom verkar den bärande utgångspunkten vara det som gynnar Kanada ekonomiskt. Det är alltså inte först och främst den asylsökandes perspektiv och behov som styr.

Jag misstänker att, om vi i Sverige skulle kopiera den kanadensiska modellen rätt av, så skulle många se det som ett steg i helt fel riktning. Ändå utmålas Kanada som en förebild. Jag får inte ihop det!

Jag tror att vi måste ha en strikt linje mellan seriös politik å ena sidan och sociala medier å andra sidan.
Det förstnämnda ska hantera dagens utmaningar och problem på bästa möjliga sätt och det sistnämnda är till för ren underhållning. Det som är ”klockrent” på Facebook är många gånger rent katastrofalt som grund att bygga politik på.