Det verkligen verkliga problemet med Timbuktus Pride-tal

Okej, hela grejen i sammanfattning:
Jason ”Timbuktu” Diakité håller ett tal på Pride-festivalen där han går till angrepp på näringslivet och dess skattemoral. Han får kritik efterssom det visar sig att han själv också använder de möjligheter som är tillåtna, för att minska sin skatt.
Fredrik Johansson på SvD skriver en artikel där han reder ut det verkliga problemet med Jason Diakités tal. Problemet, enligt Johansson, är att Diakité och många andra missar det faktum att näringsliv och företag faktiskt bygger det välstånd vi har, inte främst genom den skatt de genererar, utan genom de varor och tjänster de producerar.

Det jag tycker att båda dessa herrar missar, är att företag inte kan betala skatt. Det är en illusion, precis som illusionen att företag kan vara ”goda” eller ”onda”. Företag är inga väsen av kött och blod som kan göra någonting på eget initiativ. Endast människor kan betala skatt och endast människor kan vara goda eller onda.

När vi säger att företagen måste betala mer i skatt så låter det som att det finns någon form av outsinlig penningreserv som man kan ta ur utan att det drabbar någon. ”Företagen” är inga personer och därför utgör de ingen väljargrupp som blir arg när det talas om skattehöjningar. Det är lättare att säga att företagen ska betala mer i skatt, än att säga att kvinnor på Södermalm, eller män över 40 ska betala mer i skatt – då skapar man ju genast en grupp människor vars röster man troligtvis inte får i nästa val.

Företag kan allstå inte betala skatt, men företagen kan stå som avsändare för skattinbetalningen. En person som är anställd betalar ju inte själv in sin skatt och sina sociala avgifter – det gör arbetsgivaren, alltså företaget. Kanske är det denna konstruktion som gör att så många tror att det är företag som betalar skatt och att skatt i allmänhet är något man får tillbaka.
”Då får du tillbaka på skatten” brukar det stå på kvällstidningarnas löpsedlar. Vilken fantastisk grej det är med skatt, någon annan (företagen) betalar in en summa som är lite för stor, och sedan får JAG tillbaka några tusenlappar av pengarna precis när de behövs som bäst!

Men efterssom företag inte kan betala skatt så måste den skatt som förmedlas från oss medborgare via företagen till staten komma någonstans ifrån. Vem eller vilka är det som egentligen betalar skatten är lite svårt att säga och det beror på en rad faktorer.
I princip ser företag skatter som en kostnad – en kostnad som vilken som helst. För att ett företag ska kunna överleva så måste det göra vinst. Kostnaderna måste alltså vara mindre än intäkterna. Om skatten höjs så ökar kostnaderna och därmed måste andra kostnader minska, eller så måste intäkterna öka i motsvarande grad.

Kostnaderna kan minska genom olika åtgärder, här är några exempel;
Lönekostnaden kan minska genom lönesäkningar eller uppsägningar. I det fallet är det löntagarna som betalar skatten.
Kostnaderna kan minska genom att företaget pressar sina underleverantörer att sänka priset. I det fallet är det underleveratörerna som får betala skatten.
Den minskade marginalen kan också resultera i att avkastningen på det satsade kapitalet i företaget minskar. Då är det de som har riskerat sitt kapital som betalar skatten.
Intäkterna kan öka genom att priset på den vara som företaget producerar höjs. I det fallet är det konsumenterna av varorna som betalar skatten.

Vem som i slutändan får betala beror på hur lätt det är att hitta alternativ för de olika intressenterna kring ett företag – kunder, anställda och den som har har satsat kapitalet.
Kunderna kan välja att köpa varan billigare från något företag som har sin tillverkning i något annat land, därför är det troligtivs inte kunderna som blir den som betalar skatten.
Kapitalet är väldigt lättflyktigt, det är lätt att välja att satsa sina sparade pengar i företag som verkar i en annan skattemiljö i något annat land. Därför är det troligtvis inte kapitalägarna som betalar skatten.
Arbetskraften är däremot trögrörlig. Det är inte så ”bara” att flytta till ett annat land för att få ett jobb. Därför är det troligtvis de anställda som egentligen betalar den skatt som vi lägger på företagen. Antingen genom att de får lägre lön eller genom att de blir av med jobbet.

För att ta bort den dimridå som får oss att tro att det är någon annan än vi själva som kan betala skatt, så kan några förändringar och reformer göras. Ett första steg kunde vara att löntagarna själva får göra skatteinbetalningarna, både av löneskatt och sociala avgifter. Det skulle med största sannolikhet innebära att färre levde i tron att skatt – det är någonting man får tillbaka.