En riktig bloggpost!

Som jag förstår det, är det nog meningen att en blogg ska vara som en dagbok.
När jag var i de tidiga tonåren skrev jag dagbok. Det viktigaste av allt var att hålla dagboken hemlig – absolut ingen fick läsa den.
Därför är ju konceptet med en digital dagbok som alla kan läsa, lite märkligt.
Kanske säger det något om vår tid? Dels att vi tror att våra liv är så oerhört intressanta att andra – människor som vi inte känner – kan ha något som helst intresse av att veta vad vi tycker, tänker och gör. Dels att det som tidigare var privat, nu är offentligt.

Jag brukar ju sällan skriva om vad jag gör om dagarna – även om det nog var lite av tanken med den här bloggen från början. Jag skulle skriva och berätta om vad jag gör här på gården.
Bloggen har uppenbarligen utvecklat sig till något annat än vad det kanske var tänkt. Det har mer blivit bloggposter som liknar krönikor och debattartiklar än dagboksanteckningar.

Men jag tänkte att jag kanske ändå skulle försöka göra en ”riktig” bloggpost.

Det har varit sportlov den här veckan. Min son har varit hos sin mamma, men hon bor inte så långt ifrån mig, så han har varit här en hel del. Min kusin och hans familj har varit i Orsa under lovet och min son och min kusins dotter är goda vänner så de har lekt en hel del. Jag har en skridsko-is utanför mjölkrummet där vi har åkt skridskor och (försökt) spela lite matcher.

Isen är för övrigt på exakt samma ställe där jag odlade ärtor i somras. Även då var det ett populärt tillhåll för min son och hans kompis:

Min bror har också varit hemma och när han är det så bor han här hos mig. När han är hemma brukar han hålla till ute i vår snickarverkstad där han tillverkar skärbrädor. Jag brukar också försöka hinna göra några skärbrädor. Det är mitt sätt att koppla av – timmarna fullständigt flyger iväg när jag pysslar med detta. Den här skräbrädan i björk med ram av valnöt har jag gjort den här veckan: (skärbrädan i förgrunden har min bror gjort)

Det har ju varit Vasalopp av olika typer den här veckan också. Det är något som verkligen präglar hela regionen runt Mora och självklart även Orsa. Fråga mig inte riktigt hur det gick till, men jag har varit värd åt en amerikansk frilansande lantbruksjournalist den här helgen. Han skulle åka Vasaloppet och tänkte passa på att skriva några artiklar om jordbruket här i ”norra Sverige”.

Vi har haft väldigt trevligt och jag har, på knagglig skol-engelska, försökt lära honom allt jag kan om lantbruk i Sverige. Påfallande ofta fann jag mig säga den klassiska meningen: ”you know, in Sweden we have a system….”.

Det var i vilket fall intressant att konstatera att vi verkar hålla med varandra om nästan allting!

Intressant har det också varit att höra han resonera om valet i USA och om läget i Europa (han är stationerad i Tyskland sedan fyra år). Även här verkar vi hålla med varandra.

På grund av dåliga förhållanden och att han startade i det bakersta startledet så kom han bara till Evertsberg där repets drogs. Mycket skrik för lite ull alltså, kan man tycka. Men han har ju iallafall fått höra mig berätta om allt mellan himmel och jord. Jag tog honom med till grannens gårdsmejeri samt visade honom hur små åkrar vi har här i Orsa (”Amazing!”). Dessutom fick han gå på middag med hästtjejerna på ridklubben där jag går och tränar ridning en gång i veckan. Vi diskuterade om det heter ”horse riding” eller ”horseback riding”.
Tydligen heter det ”horseback riding” i USA. Av någon anledning måste de tydligen specificera var på hästen man ska vara när man rider.

Det var den veckan det. Nästa vecka ska jag försöka göra en skärbräda till. Och åka på några möten.