Ett annat land

De dricker mycket läsk i Norge. Eller ”brus” som de kallar det. Det känns lite konstigt att dricka läsk när jag är i den här miljön. Allt är så genuint, så ”äkta”, och så ställs det fram 4 liter läsk på middagsbordet. 
Jag var lite skeptisk till maten när jag första gången besökte Norge. Enligt min gode vän som jag brukar resa med så ”finns det ingen som kan förstöra en stek som en norsk husmor”. Det stämmer verkligen inte hemma hos Gunnar i Vå. Maten smakar bra. 

En annan sak som kan verka paradoxal med Norge är att jag blir omkörd av ett trettiotal Tesla modell S på vägen mellan Oslo och Drammen. Elbilarna får använda taxifilen på vägen och de slipper, som jag förstår det, att betala vägavgifterna. I oljelandet Norge kör man elbil.

Ladugården, eller ”fjoset” som de kallar det, byggdes för 4 år sedan. ”Fjos” heter det förresten också på orsamål, som är det lokala språk som talades här för några generationer sedan. Det finns getter, kor, får och grisar. Den huvudsakliga produktionen är komjölk och getmjölk. Det finns plats för 130 getter och 12 kor. På sommaren går djuren ute och betar i bergssluttningen och kommer in för att mjölkas. Fåren och de getter och kor som inte mjölkas (de som står i sin) är på sommarbete längre bort i dalen. Telemark ligger utanför den norska ”ulvezonen”, alltså det område på gränsen till Sverige, i Hedmark, där man tillåter frilevande varg. Därför kan djurägarna här i Telemark låta djuren gå ute på sommarbete långt från gården.

Varannan dag hämtar mejeriet komjölken och varannan dag hämtas getmjölken. Gunnar får ca 6 norska kronor per liter komjölk och drygt 10 per liter för getmjölken. Det är priser som skulle få en svensk mjölkbonde grön av avund. Här i Sverige får vi nu knappt 3 kronor per lite komjölk och jag vet faktiskt inte ens om det finns något större mejeri som köper och hämtar getmjölk.

Gunnar planerar att sina* av alla korna och alla getterna ett par månader på hösten innan kalvningarna kommer igång igen. Det innebär alltså att det är någon eller några månader varje år då inga kor eller getter behöver mjölkas på gården. Det gör att det blir mycket lättsammare att sköta gården under den tiden.  ”Man må ha litt ferie (semester) fra mjölkninga”, säger Gunnar.

Som svensk bonde känns det som att prata med en rymdmänniska när jag hör detta. Ett par månader, helt utan intäkt från mjölken! Dessutom med en nybyggd ladugård, med allt vad det innebär av räntor och amorteringar. I Sverige klarar vi knappt en dag utan intäkt från mjölken.

Getterna mjölkas i ett modernt mjölkstall där den som mjölkar kan arbeta i en bekväm arbetsställning. Getterna gillar att klättra upp på saker och ting och det är ingen svårighet att få dem att hoppa upp dit där de ska stå för att bli mjölkade. I varje omgång kan 32 getter mjölkas.

Korna mjölkas i sina bås. Allt är nytt. Allt är fint. Ladugården är så välskött, luftig och ren, att det inte ens luktar ladugård i ladugården. I varje detalj i snickeriet är det extra möda nedlagt på att det inte bara ska vara funktionellt, det ska snyggt också.

Djuren utfodras med gräs som slagits med lie. På vintern får de gräs från rundbalar (sådana där vita bollar som brukar ligga på åkrarna, ni vet). Djuren får också kraftfoder.

Gunnar har ringt till Olav Teigland, som bor några mil längre ut i skogen. Olav är den som brukar hjälpa Gunnar att slipa tävlingslien. Han svarar inte i telefon, antagligen är han ute och jobbar med slåttern. Vi åker dit på vinst och förlust. Kanske vill Olav hjälpa mig att slipa min lie, den som jag dömde ut tidigare.

* Den period på några månader innan en ko ska kalva så mjölkas hon inte. Det kallas att kon står i sin.