Fattar ni nu vad jag menar?

Inget ont som inte har något gott med sig – heter det ju. Kanske är det just så man ska tänka kring Donald Trump. 

Till skillnad från många andra tror jag inte att han är ”galen” eller ”ond” – i själva verket tror jag att han är lite som folk är mest – och det är det som är problemet.

Han begriper sig inte på ekonomi, det gör inte heller folk i allmänhet. Hans ekonomiska politik har ju prövats massor av gånger förut, helt enkelt därför att det är en sådan politik man kommer fram till när man inte begriper.

När man inte begriper att fri handel gynnar bägge parter – både säljare och köpare – kan man få för sig att man tjänar på att hindra handeln. 
När man inte begriper att man inte kan får en bättre ekonomin genom att att använda skattepengar till ”investeringar” i ”infrastrukturprojekt” (eller vad man ska kalla den där muren mot Mexico) – då kan man bli som Trump. Skattepengarna kommer ju någonstans ifrån. De tas från de investeringar som människor skulle ha gjort istället.

Jag har tjatat och tjatat om betydelsen av fri handel och allt annat som hör libetarianismen till under många år nu. Jag har också argumenterat för att jag vill se en ”liten” (helst ingen) stat. 
Anledningen till de senare, är att jag har en insikt om att det kan komma en tid då någon som inte är lämpad att styra, hamnar bakom ratten.

Jag kan väl säga att det inte har varit helt lätt att få gehör i bredare kretsar för dessa idéer – även om jag tror mig se att den libertarianska rörelsen växer, om än från en låg nivå.

Men nu, efter Trump, kanske det vänder. Kanske folk behövde en illustration för att förstå.

Helt plötsligt sjunger även de som tidigare var mot, den fria handelns fiender dess lov. Helt plötsligt verkar folk förstå att man straffar sitt eget folk genom att införa importrestriktioner eller tullar. Helt plötsligt verkar folk förstå att människor som kommer hit för att jobba inte ”tar våra jobb” utan faktiskt bidrar till att vi alla får det bättre.

Helt plötsligt verkar poletten ha trillat ner och – i alla fall några – verkar ha insett att det kan vara klokt att vara skeptisk när staten lägger sig i frågor som borde vara upp till fria medborgare att bestämma. Det är lätt att tycka att staten ska hålla på med ”familjepolitik” till exempel, när man håller med om de värderingar som staten med olika metoder försöker pracka på oss. Men den dag man inte håller med, den dag man tycker att den politiska pendeln svänger åt fel håll – då sitter men där med skägget i den berömda brevlådan.