Felaktig världsbild skapar motsättningar

I den mån jag är intresserad av partipolitik så är det nästan bara i ”tjänsten” som förtroendevald inom LRF. Då är det min skyldighet att tala med politiker om pragmatiska lösningar på detaljfrågor. Men privat är det mest de olika politiska ideologierna som intresserar.

Det har kanske inte undgått någon som har följt den här bloggen, att jag är väldigt förtjust i kapitalism och marknadsekonomi. Dels har jag moraliska argument för det ställningstagandet, dels tror jag att ett samhälle som bygger på de principerna blir både fredligare och mer hållbart.

Det här är ju kontroversiellt förstås och ofta får jag två typer av motargument. Dels frågan: ”men vem skulle bygga vägarna om inte staten gjorde det med skattepengar?” – vi lämnar den frågan därhän för nu.
Och dels argument av typen som illustreras av den här bilden:

Bilden är väldigt bra för den beskriver hur många ser på världen. Även jag skulle ha ansett att den väl beskrev problemet med människors olika förutsättningar, om jag hade sett den för några år sedan.
Men tyvärr är den inte helt korrekt. Våra liv är helt enkelt inte en tävling om att nå till samma mål som ligger lika långt bort för oss alla och bara kan nås av några få av oss.

Som jag ser det finns det (minst) två invändningar mot bilden.

För det första har inte alla samma mål.
En del strävar efter att bli fruktansvärt rika, andra vill inte lägga ned mödan och ta de risker som krävs. En del vill bo i enskildhet i skogen utan stora kostnader, andra vill resa första klass mellan världens storstäder. En del har som mål att jobba hårt, en del har som mål att ha mycket fritid. När vi inte springer mot samma mål så kan vi inte heller säga att vi har olika förutsättningar att nå målet. Vi kanske har olika förutsättningar att nå samma mål – alla kan inte hoppa 2,40 i höjdhopp till exempel – men våra olika förutsättningar kan ändå vara lika bra när vi strävar mot olika mål.

Den andra invändningen är egentligen bara 100% giltig i en helt fri ekonomi där staten inte finns och där stöld är förbjudet. Men den gäller ändå till stor del även i den värld vi nu lever i.
Om ens mål är att tjäna pengar – mycket eller litet – så kan det bara ske genom att göra sådant som skapar värde för andra. När de varor eller tjänster som jag försöker sälja är sådana som hjälper mina medmänniskor att ta sig förbi sina hinder på sin bana, så är de beredda att betala mig för det. Det är alltså bara genom att skapa nytta och glädje för andra som jag själv kan ta mig fram på min bana mot rikedom. Det är en tävling där man bara kan ta sig framåt genom att underlätta för sina medtävlande.

I ett samhälle med en skattefinansierad stat, är det däremot möjligt att tjäna pengar utan att nödvändigtvis skapa glädje och nytta för andra. Skatt är ju ett sätt att ta pengar ifrån människor med tvång. Det är alltså möjligt att bli rik på pengar som människor inte har lämnat ifrån sig frivilligt.

Bilden ger alltså en förenklad och felaktig beskrivning om hur verkligheten ser ut. Vi vet att vi alla vill få det bättre, men vi vet inte idag vilka lösningar som kommer att ta oss dit. Utvecklingen sker inte genom en tävling där de tävlande har samma förutsättningar och springer mot samma förutbestämda mål.
Utvecklingen sker när alla har olika förutsättningar och springer mot olika mål.

Bilden och den skeva verklighetsbild som den beskriver ger intrycket att varje ny människa som kommer hit är ytterligare en konkurrent som man ska tävla med.
När kapitalisten ser andra människor som möjliga kunder, anställda, leverantörer eller kollegor så ser man – om man har den världsbild som bilden beskriver – bara ytterligare någon som vill vara med och dela på kakan.
Kan detta kanske förklara dagens politiska läge?

I ett fritt kapitalistiskt system är det bara möjligt att tjäna pengar genom att få andra att lämna ifrån sig pengar frivilligt. Det kan endast ske om de får något som de uppskattar mer än pengarna i utbyte. Det är ett system av frivilligt samarbete där vi hjälper varandra att nå våra olika mål.
Kapitalism är en tävling, men inte på det sätt som bilden visar, utan en tävling om vem som skapar mest nytta och glädje för andra.