Fler borde lida av kognitiv dissonans

Kognitiv dissonans – visst är det ett roligt uttryck!

Innebörden av uttrycket är den känsla av obehag som uppstår när man har flera motsägelsefulla idéer samtidigt.
Teorin om kognitiv dissonans går ut på att vi människor alltid strävar efter att minska vår dissonans genom att ändra våra tankar och idéer. Kanske är det därför vi ställer krav på olika typer av moralfilosofier att de inte ska innehålla en massa motsägelsefulla slutsatser  – alltså att de ska vara stringenta.

Ett exempel på resonemang som är stringent och därmed saknar kognitiv dissonans är följande:

Definition: Stöld är en handling där någon mot sin vilja tvingas lämna ifrån sig eller bli fråntagen något som är den är rättmätig ägare till.

Moralisk ståndpunkt: Stöld är fel.

Moralisk ståndpunkt: Lagen ska gälla lika för alla. Ingen enskild person eller grupp av personer ska ha privilegiet att stå över lagen.

Slutsats: Skatt är stöld och därför fel.

Man behöver givetvis inte hålla med om att slutsatsen. Men, om man inte gör det, måste man göra något av följande:
Ändra definitionen på begreppet stöld, ogiltigförklara någon av de två moraliska ståndpunkterna eller visa på brister i det logiska resonemang som leder fram till slutsatsen.
Om man inte tycker att skatt är stöld och därför inte fel, men håller med om definitionen av stöld och ställer sig bakom de två moraliska ståndpunkterna – då borde man drabbas av kognitiv dissonans.

Den här bloggen heter ju ”Bonde på riktigt” och det indikerar att jag skriver om lantbruksfrågor. Därför kommer här ett lantbruksrelaterat exempel på kognitiv dissonans.

Om du som konsument svarar nej på frågan om du tycker att svenskt lantbruk ska lyda under samma regler som övriga världens lantbruk så måste det bero på följande orsak:

Du anser att det svenska regelverket är bättre än alla andra länders regelverk. Om du inte tycker det, så skulle du ju förespråka att Sverige införde samma regler som råder i något annat land.

Eftersom du anser att det är viktigt att maten produceras enligt svensk lagstiftning, köper du väl alltid svenskproducerad mat om ett sådant alternativ finns?

(Givetvis går det inte att köpa svenska bananer eller kiwifrukter, så där finns ju inget svenskt alternativ.)

Om du säger att den Svenska lagstiftningen är bättre än andra länders och inte vill se att svensk lagstiftning anpassas till omvärldens, men ändå köper mat som är producerad i något annat land när det finns svenska alternativ, borde du känna det obehag som framkallas av kognitiv dissonans.

Den som vill minska dissonansen har egentligen bara två alternativ.

Antingen fortsätter du handla mat som inte är producerad i Sverige, men då kan du inte samtidigt tycka att det svenska regelverket är bättre än något annat lands regelverk. Därför borde du vara positiv, eller iallafall likgiltig, till att svensk lagstiftning genast anpassade sig till omvärldens.

Eller, så vidhåller du din ståndpunkt och då är ditt enda alternativ att alltid köpa svenskproducerade livsmedel när sådana alternativ finns.

Nu vet jag att fler och fler konsumenter faktiskt efterfrågar svensk mat när de handlar råvaror i butiken. Men på lunchrestaurangen då? På krogen? För att inte tala om de offentliga köken på skolor, sjukhus och i riksdagens matsal? Hur ser det ut där?

Just i de offentliga köken är den kognitiva dissonansen så stark att det borde vara helt outhärdligt för dem som är ansvariga.
Det är ju samma människor som är valda för att stifta lagarna som svenska bönder lyder under som bestämmer vad som ska serveras i dessa kök.

Nu kanske någon av mina liberala vänner tycker att jag är ute i tassemarkerna till protektionism, korporativism och matnationalism.
Men ni kan vara lugna, det är inte alls på det viset.

Det är bara den kognitiva dissonansens falska toner som, likt tinnitus, skär i mina öron.