Gott nytt år

På årets sista dag är det kanske lämpligt att se tillbaka och sammanfatta året som gott. Ju äldre jag blir desto svårare blir det att komma ihåg. Åren flyter ihop och det som jag tror hände i år kan lika gärna ha hänt i fjol, eller för tre år sedan. 
Minnet är en opålitlig kamrat. Kanske har det inte alls hänt, det man tror har hänt.

Jag har gått upp i vikt, det är en sak som är säker. Jag har, i princip, bantat sedan jag var sju år gammal. Som de flesta bantare säkert känner igen, så sker det med varierande framgång och mest skapar bantningen dåligt samvete och dålig självkänsla. 
Att ständigt vara bekymrad om vad man väger leder, paradoxalt nog, ofta till att man tar till en av de effektivaste ångestdämpare som finns, nämligen mat.
Det resulterar i att de som ofta bekymrar sig över sin vikt, äter mer än dem som inte alls tänker på vad de väger. Resultatet av detta är inte så svårt att räkna ut. 
Nästa år ska jag gå ner tio kilo, hade jag tänkt.

Jag har försökt vårda de relationer jag har. Det är lättare sagt än gjort. 
Jag tycker mig ofta hamna i besvärliga situationer där jag får för mig att det är mitt ansvar att ordna det så att alla är nöjda. Det är förstås omöjligt, men det verkar som att jag vägrar inse min otillräcklighet. 
Med förundran studerar jag dem som verkar ha förmågan att själva veta vad de vill, och till synes helt utan hänsyn till vad andra kan tänkas tycka, vilja och känna, gör de sina val i livet. 
Jag är världsmästare på att ta ansvar för andras känslor och försöker agera så att alla i min omgivning ska vara nöjda. Det är givetvis omöjligt när olika viljor är oförenliga. Då blir min strategi istället att sy ihop en kompromiss som gör alla ungefär lika missnöjda. 
Det känns som den enda möjliga lösningen, men resultatet blir ofta att alla i min omgivning blir arga och besvikna på mig.
Kanske ska jag börja välja bort vissa relationer. De personer som ständigt sätter mig i situationen där jag måste välja mellan dem eller någon annan, är kanske inte riktiga vänner. 
Jag håller det inte för troligt att jag kommer att leva efter den strategin. Det ligger helt enkelt inte för mig att välja. 
Jag pratade med en kompis om mitt problem. Hon frågade mig: ”Men, vad vill du själv då?”. 
Jag kunde inte svara. Jag har nog inte funderat på vad jag själv vill. Det omöjliga pusslandet med att få alla nöjda (eller lika missnöjda) blir ännu svårare om jag dessutom ska ta hänsyn till vad jag själv vill.

Jag har inte varit med i bonde söker fru under året – det är jag säker på. Jag är lika säker på att jag inte kommer att vara med nästa år heller.

Ute i världen har det hänt en del saker som beskrivs som oroväckande och dåliga. Britterna ville lämna EU och i USA ville man ha Donald Trump som president. Det var dåligt. 
Men, ändå är detta två exempel på händelser som är resultat av demokratiska omröstningar. Tydligen var det fler britter som inte ville vara kvar i EU, än de som ville stanna. Tydligen vaskade USA:s valsystem fram en president som heter Trump.

Jag brukar då och då oroa mig med att tänka på olika storpolitiska konspirationsteorier. Jag tänker mig olika länder och aktörer som spelpjäser som gör olika genomtänkta drag i syfte att spela ut de övriga spelarna. Ryssland, USA, Saudiarabien och ISIS – ibland slänger jag in finansmannen George Sorros i spelet också. 
Jag tänker inte redogöra för mina teorier. Det är en övning som jag med varm hand lämnar till läsaren att själv göra. 
En from förhoppning är ändå att Europa inte än en gång ska utgöra spelplan för en uppgörelse mellan olika stormakter.

Kriget i Syrien har visat att vi, trots att vi alltid säger att ”det aldrig får hända igen”, inte kan förhindra att det händer igen. 
Det känns som att det var lättare förr i tiden. Då förklarade två länder krig med varandra och bestämde tid och plats för ett fältslag. Nu verkar konflikterna vara mer svårbegripliga, med flera olika aktörer där det är svårt att veta vem som är ond och vem som är god. 
Med facit i hand, när vinnaren har skrivit historien, kommer vi återigen att förbanna oss själva för att ingen gjorde något tidigare. Vi kommer återigen att lova varandra att det aldrig ska få hända igen, men tro mig, det kommer att hända igen.

Jag hade ett ganska bra växtodlingsår. Rent ekonomiskt var det, som vanligt, inget att hurra över. Men tack vare god hjälp av grannar och kompisar fick jag in höet på ganska kort tid – vilket gjorde att jag kunde ha lite ledigt tillsammans med min son. Vårbruket och sådden gjordes klart utan större bekymmer och trots fuktigt väder i september gick skörden bra. 
Jag köpte ingen ny skördetröska under året. Jag är ganska säker på att jag inte kommer att köpa någon under nästa år heller. Jag har helt enkelt inte råd.

Någon form av balans infann sig på den internationella mjölkmarknaden vilket ledde till en ganska kraftig prisuppgång. Förhoppningsvis kommer priset att stiga ytterligare, men frågan är om perioden av rimliga priser kommer att vara tillräckligt länge för att återställa skadan av det som har kommit att kallas för ”mjölkkrisen”.

Jag har gjort all bokföring och alla momsredovisningar i tid. Jag har skrivit ett hundratal blogginlägg och gjort 40 podradioavsnitt. 
Ni som läser min blogg blir färre och färre. Jag skriver ofta för långt, för provocerande och texterna kräver kanske för mycket tankeverksamhet. Det blir jobbigt att läsa och till slut tröttnar man. Jag har själv slutat läsa flera bloggar. Inte för att de är dåligt skrivna, utan för att jag helt enkelt tröttnar. 
När jag själv inte känner att jag får ut något av att skriva, kommer jag att sluta. Jag vet inte om det kommer att hända under nästa år.

Jag har fått träffa en massa spännande människor under året. Jag har fått lära mig saker som jag inte visste och jag har några gånger fått stå på scen och prata inför folk. 
Jag har varit med och fattat svåra beslut i olika styrelserum. Jag hoppas att, iallafall något av, besluten visade sig vara bra beslut.

I dag bryter jag en tjugo år lång tradition genom att inte fira nyår med dem som jag brukar fira nyår med. Jag byter till och med ort. Det är ett stort steg för mig, som gillar tryggheten i det kända.

Ibland måste man kanske tvinga sig till att göra något nytt. Hur skräckinjagande det än kan verka.