Har vi fått en konstitution?
Tänk dig att du lever i ett land som saknar styrelseskick. Ni, invånare i landet, ska nu bestämma er för vilket styrelseskick ni ska ha.
Någon föreslår demokrati, vilket innebär att alla ska få rösta och att det förslag som får en majoritet av rösterna ska vinna och gälla för alla. De lagar och regler som ska gälla i landet ska beslutas på detta sätt.
Skulle du tycka att det var ett bra förslag?
Ja, vi har ju fått lära oss att demokrati är bra och eftersträvansvärt så antagligen säger magkänslan att det är att bra – eller som Churchill sade – det minst dåliga förslaget.
Men kanske skulle ändå någon inse att demokrati inte kan vara en garant för allas fri- och rättigheter i ett samhälle. Det behövs spelregler, även för en demokrati.
Vissa beslut ska helt enkelt inte kunna fattas, även om det finns en majoritet som röstar för. Bara för att 51 procent av befolkningen tycker att det är en bra idé att slå ihjäl de andra 49 procenten, så ska det inte kunna ske. Även om en majoritet beslutar att stjäla minoritetens egendomar – så ska det inte heller få ske.
Därför behövs någon typ av regelverk som begränsar demokratin.
När det gäller styret av länder så brukar sådana regler kallas för grundlag eller konstitution. Det är olika svårt att ändra i dessa regler. I Sverige går det att ändra grundlagen men det måste ske genom att beslutet tas två gånger, med ett val emellan. I USA kan man inte ändra i konstitutionen alls, men man kan göra tillägg.
I bolag och föreningar begränsas demokratin av stadgar och bolagsordningar. Beslut som strider mot stadgarna eller bolagsordningen är ogiltiga.
Allt detta är för att skydda minoriteten från ”majoritetens diktatur”.
Jag har vid ett par tillfällen argumenterat för att Sverige skulle behöva en konstitution som bland annat skyddade äganderätten. Jag tycker att grundlagen är alldeles för lätt att ändra och att den dessutom inte tydligt skyddar äganderätten.
Men nu verkar det som att vi i Sverige har fått en konstitution, utan att vi var medvetna om det. Det skedde när vi gick med i EU och därmed började lyda under EU:s art- och habitatdirektiv.
Direktivet ska skydda vissa djur- och växtarter och deras habitat. Det är ett direktiv som (tydligen) ska tillämpas av alla medlemsstater oavsett om de vill det eller inte. Direktivet står alltså över demokratiskt fattade beslut.
EU är ytterst ovilliga att ändra på art- och habitatdirektivet, precis som det ska vara med en konstitution. Däremot kan man tänka sig att ändra tolkningen av vissa saker i direktivet. Det blir en aning krystat, men man måste ju tillåta sig att vara en aning smidig.
Det följande stycket är klippt ur det artikel 16 i direktivet:
”För att under strängt kontrollerade förhållanden selektivt och i begränsad omfattning tillåta insamling och förvaring av vissa exemplar av de arter som finns förtecknade i bilaga 4 i en begränsad mängd som fastställs av de behöriga nationella myndigheterna.”
Tydligen ska det, om jag förstår saken rätt, vara okej att tolka ”insamling och förvaring” som ”jakt”, vilket på ett smidigt sätt gör det möjligt att ha licensjakt på varg (som är en av arterna som omfattas av direktivet).
Istället för att kunna lyfta ur vargen ur art- och habitatdirektivet så kunde man därmed runda det strikta förbudet mot jakt genom denna nya tolkning.
Men, som de senaste årens löjeväckande juridiska cirkus kring svensk vargförvaltning har visat, så är det ändå inte så lätt. Trots att en bred majoritet i riksdagen har beslutat att vi ska ha licensjakt på varg, så verkar det inte gå.
En konstitution ska skydda människor från demokratiska beslut. En konstitution ska säkerställa att vissa beslut inte ska kunna fattas av en lagstiftande församling då dessa inskränker människors fri- och rättigheter.
Den konstitution vi nu har fått, i och med art- och habitatdirektivet, är den sämsta av konstitutioner jag kan tänka mig.
Den infördes utan befolkningens vetskap. Den beslutades av någon eller några, som vi inte har valt (det skedde innan EU-tillträdet). Den skyddar inte individens fri- och rättigheter utan den flyttar besluten ytterligare ett steg längre bort från medborgarna.
Det är en slags ”tvärt om”-konstitution.
Hur kunde den slinka igenom när Sverige förhandlade om EU-medlemskapet? Vem satt och sov på vilket möte? Vem är ansvarig?
0 kommentarer