Därför har Hillary Clinton fel om kapitalismen

I min vänkrets på Facebook har ett videoklipp med Hillary Clinton valsat runt den senaste veckan.

https://www.facebook.com/businessinsider/videos/10153521312779071/

Rubriken är typ: ”Det här är det största problemet med kapitalism idag”.

Hillary beskriver logiken på börsen – och hur den driver de noterade bolagen mot mer och mer kortsiktighet. Enligt en undersökning, skulle ingen av cheferna för de största bolagen på börsen göra en långsiktig investering om den skulle innebära en kortsiktig nedgång i aktiepriset. Kvartalskapitalism brukar det kallas.

Jag tror att Hillary överdriver lite, men hon har rätt i att många börsnoterade bolag upplever problem med att många av investerarna på börserna är mer kortsiktiga än vad bolagen själva skulle vilja vara.

Det Hillary och de som delar länken definitivt har missförstått är, att det här skulle vara ett ”problem med kapitalism”. Kapitalism är nämligen inte samma sak som ”börsen”. Det här är alltså ett problem – inte för kapitalismen – utan för börsen. Kapitalismen tillhandahåller snarare lösningen – inte bara på det här problemet – utan på många andra problem.
Hur har kapitalismen då löst problemet med den kortsiktighet som präglar börserna?

Det finns massor av alternativa finansieringsmöjligheter vid sidan av börserna. Ett vanligt exempel kallas för ”Private Equity”(PE) – vilket i princip innebär att investerare erbjuds möjligheten att köpa andelar i ett bolag. När bolaget har tillräckligt med pengar så investerar detta bolag i en portfölj av många olika onoterade bolag. Investerarna låser alltså in pengarna i PE-bolaget under flera års tid. Denna inlåsning av pengar kompenseras av att den förväntade avkastningen är något högre än vad den är på den ”vanliga” börsen. De bolag som ägs av PE-bolag får alltså betydligt längre tid på sig att göra investeringar och bygga upp ny verksamhet än vad börsnoterade bolag har.

Under ganska lång tid har PE-bolag tagit över rollen som börserna tidigare hade. Fler och fler bolag väljer hellre att ägas av ett PE-bolag än att notera sig på någon av världens börser.
Detta är bara ett exempel på hur den uppfinningsrikedom som finns på den fria marknaden löser de problem som finns.

Läs mer: http://www.svca.se/om-private-equity/

En fördel med börsen är att den är öppen för ”vanligt folk” som vill spara och investera pengar. Men tyvärr får ”vanligt folk” inte tillgång till direkta investeringar i PE-bolag. På grund av märkliga regleringar av marknaden får PE-bolag inte marknadsföras hur som helst och därför blir det endast större och institutionella placerare som har möjlighet att göra PE-investeringar.

För en tid sedan hade jag förmånen att besöka några av de största fondförvaltarna i finanskvarteren i London. För mig som är intresserad av världen i allmänhet så är utgör dessa människor verkligen en guldgruva när det kommer till att få en bild av hur världen ser ut och vilka trender som finns. Dessa människor ansvarar för många miljarder kronor och de har lika många miljarder anledningar att försöka förstå vad som händer i världen.

En sak som slår mig när jag kliver in genom glasdörrarna är mångfalden. Det är verkligen människor från hela världen som jobbar i dessa kvarter. Vi träffade svenskar, engelsmän, tyskar, italienare och indier – alla klädda i ungefär samma ”uniform” bestående av fin kostym och ännu finare armbandsur. Notabelt var dock att vi inte såg till så många kvinnor – iallafall inte på de positioner som vi träffade.

En av förvaltarna ansvarade för en fond som investerar i globala stabila bolag. Hans och hans teams uppgift var att hitta de bolag som var hållbara och kunde visa på långsiktig lönsamhet. Den långsiktigt goda ekonomiska avkastningen kunde bara komma om bolaget också var hållbart ur etiskt, miljömässigt och socialt perspektiv. Det var precis dessa parametrar som teamet undersökte när de försökte hitta rätt bolag.

Vi hade inte så lång tid på oss att förstå deras komplicerade modeller, så förvaltaren gjorde ett försök att förklara strategin i en enkel mening:

”Vi söker efter bolag som har en ledning som tänker och agerar som ägare. Ingen förvaltar en tillgång bättre än den som äger den. Vi vill inte att VD:n och bolagsledningen ska ha något annat för ögonen än bolagets långsiktigt bästa. Vi vill inte se bonusprogram som leder till kortsiktighet. Vi söker efter bolag som satsar på personalen, på forskning och utveckling och som inte drar på sig miljöskulder.”

Nyckelordet här är ”ägare”. Filosofin byggde helt enkelt på insikten att det är ägaren av en tillgång som är den som förvaltar tillgången på det mest hållbara och långsiktiga sättet.
Hur har investeringsstrategin fungerat då? Alldeles utmärkt – förstås. Avkastningen på fonden har varit mycket god i jämförelse med konkurrenterna.

Det finns två slutsatser som jag önskar skulle få spridning.
Den första är att kapitalismen inte är problemet. Kapitalismen och den fria marknaden erbjuder bättre lösningar än vad de flesta politiska regleringar kan göra.
Den andra är insikten om att det är ägaren som är den bästa långsiktiga förvaltaren av en tillgång. Den insikten borde verkligen få spridning – särskilt till dem som ansvarar för svensk skogspolitik.