Höstvete del 1 (27:e juli)

Jag tänkte att jag skulle låta er hänga med på resan från frö till brö’ – alltså alla moment jag gör när jag försöker odla höstvete. 

Att det heter höstvete beror på att det är ett vete som man sår på hösten. Vårvete sår man följaktligen på våren. Både höstvete och vårvete skördar man på hösten. De olika vetesorterna är anpassade för att antingen sås på våren eller på hösten. Det går alltså inte att så vårvete på hösten och tvärt om.

Anledningen till att man gärna sår på hösten är att grödan kan etablera sig redan på hösten och börja växa så snart värmen kommer på våren. Höstsådda grödor har alltså ett försprång gentemot vårsådda grödor. Dessutom är det en väldigt hektiskt tid på våren och det är skönt att inte behöva så allting då.

Nackdelen med att så på hösten är att vintern kan bli tuff för grödan. Vill det sig illa så kan vetet dö på vintern. Detta är ett problem som blir större ju längre norrut i landet man kommer. Jag skulle säga att norra Dalarna, där jag bor, kan vara den nordliga gränsen för höstvete. Ju längre norrut i landet, desto större chansning är det med höstsådd.

Jag kommer att så höstvetet på ett så kallat vallbrott. Det innebär att det har vuxit gräs på åkern i några år och att det nu är dags för en ny gröda. Jag kommer att försöka uppskatta kostnaderna för varje moment så att de kan ställas i relation till intäkten som jag förhoppningsvis får när jag säljer skörden om ett år. För att uppskatta kostnaderna använder jag ”Underlag och kalkylexempel för lantbruksmaskiner” från Maskinkalkylgruppen och HIR Malmöhus.

Jag är lite osäker om jag ska belasta veteodlingen med kostnaden för själva vallbrottet. Det går att argumentera för att de kostnaderna ska delas med kalkylen för vallodlingen. Jag tar med kostnaderna i den här kalkylen tills vidare, så får jag hyfsa siffrorna senare.

Det första jag måste göra är att få bort det gräs som växer på åkern. Om inte det görs så kommer gräset att konkurrera ut vetet och det blir pannkaka av allting. Gräs har ett stort rotsystem och är ganska svårt att få död på med mekanisk bearbetning (olika typer av harvar). Det går att få ett ganska bra resultat genom upprepade körningar, men det krävs att man har god tid på sig och ett rymligt dieselkonto. Jag använder kemisk bekämpning för att få bort gräset.

Jag använder ett preparat som innehåller glyfosfat. Det är ett ämne som är mest förknippat med ett preparat som heter Roundap och tillverkas av Monsanto. Sedan flera år tillbaka så finns det flera tillverkare av preparat som innehåller glyfosfat, vilket har lett till att priset har sjunkit drastiskt.

Den som ska använda kemisk bekämpning måste genomgå en behörighetsutbildning. Utbildningen förnyas vart femte år. På utbildningen får man bland annat lära sig om hur man ska hantera bekämpningsmedel, hur man ska beräkna dosen och hur man ska göra för att undvika att bekämpningsmedlen förorenar vattendrag, grundvatten och dricksvatten.

För att beräkna de skyddsavstånd från vattendrag som man ska hålla får man ta hänsyn till flera faktorer: Vindstyrka, vindriktning, temperatur, bomhöjd (hur högt ovanför marken som sprutans munstycken sitter) och droppstorlek. Droppstorleken är ett mått på hur stora de vattendroppar som kommer ut från sprutmunstyckena är. Ju större droppar desto mindre risk för vindavdrift. I den här texten går jag inte in i detalj på hur man räknar.

Eftersom det inte går att se var på åkern man har sprutat förrän flera dagar efteråt så är det svårt att veta att man inte har missat någon del av åkern. På senare år har ett fantastiskt hjälpmedel, i form av gps-styrning, kommit. Det finns olika avancerade gps-lösningar. Jag har den allra enklaste modellen där jag bara kan knappa in hur bred sprutan är och gps:en hjälper mig bara att hålla reda på hur långt ifrån det föregående draget jag ska åka. De mest avancerade lösningarna styr traktorn automatiskt och den kan även stänga av delar av sprutrampen. På så sätt undviks dubbelkörning vilket sparar preparat och minskar miljöpåverkan. Jag skulle säga att gps-tekniken är en av de viktigaste miljöinnovationerna som kommit på väldigt länge.

Efter några dagar börjar resultatet av bekämpningen synas. Gräset börjar skifta i gult och det går att påbörja nästa steg i processen.

Den aktuella åkern är på 2,7 hektar (sluta skratta, skåningar!). Jag använder kalkylunderlaget för att beräkna kostnaden för hela åken.

Maskinkostnad: 2,7 ha * 186 kr/ha = 502 kr
Preparatkostnad: 2,7 ha * 4 l/ha * 54 kr/l= 583 kr
Totalt: 1085 kr