Höstvete del 7 (24:e september)

Det är nu två veckor sedan jag sådde höstvetet. Det är dags att följa upp resultatet. 

Det har varit en regnig höstvecka med i – runda slängar – 50 mm nederbörd. Det ställer till det en hel del för mig.
Jag har ännu inte börjat tröska. Normalt brukar jag vara klar vid den här tiden på året, men nu har jag som sagt inte ens kunnat börja. Jag behöver ca 80 trösktimmar för att bli klar och tröskning förutsätter torrt och soligt väder. Så här sent på året ligger daggen kvar länge – ända fram till lunch – och det börjar skymma redan tidigt på kvällarna. Det innebär att en dag maximalt har 6 timmar som det går att tröska. Jag behöver alltså ungefär 14 dagar med kanonväder innan snön kommer för att bli klar.
Nu ser det väldigt besvärligt ut. Jag har hela årets intäkt stående ute i regnet och vintern närmar sig. Jag har i storleksordningen noll kronor på kontot, vilket innebär att jag inte kommer att ha råd att köpa gödning och utsäde till nästa år om det vill sig illa.

Vi bönder har rykte om oss att alltid klaga på vädret. Jag klagar inte, jag bara beskriver läget.

Åter till det nysådda höstvetet.
I våras regnade det rejält efter att jag hade sått. Jag fick till och med vara med i ekonominyheterna i TV4 för att förklara konsekvenserna. Då konstaterade jag att det är bra att sprida riskerna och försöka så en del på hösten och en del på våren.

Så här ser åkern där jag har sått höstvetet ut idag:

Den som har god syn ser en grön nyans på åkern uppe till vänster. Där är det lite torrare och där har höstvetet grott och kommit upp. Men på stora delar av åkern har det helt enkelt varit för blött. Frågan är om utsädet har drunknat, eller om det bara har blivit försenat. Har det drunknat så är det kört, men om det fortfarande finns liv i det så kan en period av torrt väder kanske rädda sådden.

Det ser alltså en aning bekymmersamt ut, även för nästa års gröda.

Det här har varit en sommar och en höst då jag mer än tidigare har funderat på vad jag håller på med egentligen. Jag kan acceptera en väldigt låg timlön för det jag gör, men jag är inte beredd att stoppa in redan skattade pengar från annan verksamhet för att finansiera detta nollsummespel.

Vädret gör mig näst intill apatisk. Jag har hur mycket som helst att göra men jag kan, på grund av vädret, inte göra någonting alls på åkrarna. Jag drar mig också från att dra igång något annat projekt på gården – projekt som jag får lov att släppa så snart det går att tröska.

Glädjen och drivkraften i att få odla kommer att sättas på prov den här hösten och den här vintern. Kanske är sommaren 2015 glömd när våren kommer. Kanske finns det, som för höstvetet, tillräckligt med liv kvar i mig för att orka satsa igen. Kanske finns det inte det.

Hela serien av artiklar om min höstveteodling kan ni läsa här:

https://blogg.land.se/bonde-pa-riktigt/tag/hostvete/