I ett fritt samhälle

”Hur skulle det se ut, om alla fick göra som de ville?”

Den frågan brukar jag få när jag argumenterar för att fritt samhälle, alltså ett samhälle som bygger på en fri och oreglerad marknadsekonomi.

Ja, hur skulle det egentligen se ut?

Jag tror att frågan bygger på ett missförstånd om vad det innebär att man får göra som man vill. Även om staten inte förbjuder ett visst beteende så tror jag att det kommer att finnas många andra saker som sätter gränserna för vad man kan göra.

Ett samhälle utan tvång, innebär inte att det är ett samhälle där man inte är tvungen att göra olika saker. Vi kommer till exempel fortfarande att vara tvungna att äta (om vi inte frivilligt väljer att svälta ihjäl), vilket innebär att vi är tvungna att producera mat. Vi kommer att vara tvungna att skydda oss mot väder och vind vilket innebär att vi tvingas bygga hus och värma upp dem (om vi inte frivilligt väljer att frysa ihjäl).

Ett samhälle utan tvång, innebär inte att vi kan göra allt det vi vill. Våra resurser kommer alltid att vara begränsade och vi kommer att tvingas prioritera. Varje sak vi väljer att göra innebär att vi just där och då utesluter alla andra saker vi kunde ha gjort. Varje sak vi köper, innebär att vi – iallafall just då – utesluter alla andra inköp vi kunde ha gjort.

Ett samhälle utan tvång, innebär inte ett samhälle där vårt handlande inte får konsekvenser. Vi kommer att fortsätta vara människor. Människan är ett flockdjur som har en, i djurriket, extremt utvecklad förmåga att känna skam. Rent psykologiskt är känslan av att inte få vara med i en grupp, social utfrysning, en av de värsta känslor som en människa kan ha. Vi gör allt för att få vara med i gruppen och därför drivs vi av att handla så att vi blir socialt accepterade. Att jävlas med andra och ställa till ofog kommer inte att vara gratis i ett fritt samhälle – tvärt om! (Jag skrev lite om detta här).

Kanske skulle straffen för vissa brott vara betydligt hårdare i ett fritt samhälle än vad det är idag när staten sköter rättsskipningen. Om den grupp eller den person som blivit utsatt för brottet också var den som utdömde straffet så skulle vissa brott få oerhört kännbara straff. Jag tror att t.ex. straffen för våldtäkt och mord skulle vara extremt hårda.
Samtidigt tror jag att vissa andra straff som finns idag, inte ens skulle finnas i ett fritt samhälle. Till exempel skulle nog ingen blir straffad för smuggling. Om någon hade lyckats ta med sig billiga varor över en landsgräns så tror jag snarare att den personen skulle hyllas.
Det skulle nog inte heller vara något straff för narkotikaanvändning, iallafall inte direkt. Däremot skulle personer som, till följd av knarkandet, var oförmögna att arbeta och bidra till gruppens välstånd inte heller kunna kräva sin del av kakan. På så sätt skulle sådant typ av narkotikabruk som gör att ens förmåga att arbeta försämrades, straffa sig indirekt.

När några hör ordet frihet så ser man framför sig en värld av anarki och kaos. När några hör ordet frihet så ser man framför sig en värld av ordning och reda.

Vilken bild man har, beror nog på vilken människosyn man har. Är det staten som hindrar oss från att vara elaka mot varandra, eller är vi människor i allmänhet goda, hjälpsamma och samarbetsvilliga?