Jag har inte en aning – det är därför jag är libertarian

Något som jag tror att alla som försökt argumentera för klassiskt liberala, eller libertarianska, ståndpunkter känner igen sig i, är alla dessa frågor som börjar med ”hur hade du tänkt dig att…”.

Det kan gälla i princip vad som helst, allt från hur vägar ska byggas, hur sjukvård ska finansieras, hur bankväsendet ska fungera till hur fisket i världshaven ska bli hållbart.

Många gånger har finns en vag idé, men ofta har man faktiskt inte en aning.

Denna tunghäfta som den som förfäktar libertarianska idéer får, brukar tas som en intäkt för att ideologin är felaktig och naiv.
Men det är i själva verket tvärt om.

Det är just det faktum att man inte har svaret på förhand som gör libertarianska principer så relevanta.

För, om man visste på förhand hur resurser ska allokeras på bästa sätt, hur vägar och järnvägar ska byggas, var dessa vägar och järnvägar ska byggas och hur sjukvården ska organiseras – så skulle libertarianismen vara en ointressant ideologi. OM det vore så att man visste allt på förhand och kunde planera genom att ta hänsyn till alla tänkbara saker som kan tänkas dyka upp – då hade kommunismens centralplanerade ekonomi varit en perfekt ideologi

Men vi kan omöjligt veta allt på förhand. Vi kan nästan inte veta någonting på förhand.

Om någon i början på 1900-talet skulle få frågan hur han eller hon hade tänkt sig att ett framtida mobilt telekommunikationssystem skulle se ut så skulle denne person på sin höjd kunna leverera en vag gissning.

Ingen skulle antagligen då, kunna ha förutspått den utveckling som har lett till dagens system. Ett system som har kommit till genom en evolutionär process där olika lösningar har prövats och förkastats. Där kapital har allokerats till innovationer som har visat sig vara värdelösa och sådana som har varit framgångsrika. Innovatörer, kapitalister och konsumenter har i en ständigt pågående process hela tiden prövat sig fram. De som har lyckats har belönats och de som har misslyckats har blivit fattiga.

Just det faktum att vi inte kan veta på förhand hur saker och ting ska produceras, hur verksamheter ska struktureras och hur kapital ska allokeras är det starkaste argumentet för ett fritt och kapitalistiskt samhälle.

Därför ska du inte bli inte nedslagen om du inte kan svara på hur du hade tänkt lösa alla tänkbara och otänkbara saker. Det faktum att du inte kan svara, är i själva verket det bästa argumentet för att låta den fria marknaden försöka komma fram till en lösning.