Jag läser om Lenin
1921 var Sovjetunionen i bedrövligt skick. Det kommunistiska maktövertagandet, socialiseringen av privata tillgångar och inbördeskriget hade skapat misär, fattigdom och svält. Någonting måste göras.
Under Vladimir Lenins ledning infördes det som kallades för den ”nya ekonomiska politiken” (NEP), som innebar vissa lättnader i socialismen.
Politiken innebar att sovjetunionen blev en ”blandekonomi” (en sådan fick jag lära mig att Sverige hade, när jag gick i skolan för inte så länge sedan!). Politiken kallades för en ”tillfällig kompromiss med kapitalismen”.
1922 skriver Lenin ett brev till den ryska kolonin i Nordamerika där han förklarar för de oroliga kommunisterna att: ”Den nya ekonomiska politiken inte har ändrat någonting radikalt i det sovjet-ryska systemet och inte heller kan så ske så länge makten är kvar hos arbetarklassen”.
Lenin förklarar vidare att det är svårt att få den effekt som han önskar av sin nya ekonomiska politik då det var brist på utländskt kapital i Sovjet.
Lenins nya ekonomiska politik var ifrågasatt och inte heller bland Lenins närmaste sågs det med blida ögon på att han lät det kapitalistiska systemet, till viss del, återintroduceras i Sovjet.
Men trots att Lenin var bekymrad över att reformerna inte fick fart på ekonomin i den takt som han hade hoppats tog de delar av ekonomin som tilläts lite mer frihet ändå fantastiska steg framåt.
Det var framför allt jordbrukspolitiken som förändrades. De små privata jordbruken tilläts att själva sälja sina varor och själva behålla en del av vinsterna. Det gjorde att produktionen av livsmedel ökade med 40% (!) och var tillbaka på, och till-och-med över, de nivåer som rådde innan det första världskriget och det kommunistiska maktövertagandet 1917.
Jordbruken fick alltså frodas i ett (nästan) kapitalistiskt system, men de tyngre industrierna, bankerna och de finansiella institutionerna var fortfarande ägda av staten. Det här skapade en obalans i ekonomin. Produktiviteten i jordbruket ökade mycket fortare än inom industrin.
För att upprätthålla lönsamheten inom industrin, relativt jordbruket så höjde industrin sina priser. Det gjorde att jordbrukarna fick lov att producera ännu mer för att ha råd att köpa industrins varor.
Den ökade produktionen inom jordbruket ledde självklart till ytterligare sjunkande priser på jordbruksprodukter.
Bönderna försökte då, för att hålla uppe priserna på sina varor, begränsa utbudet genom att inte bjuda ut allt till försäljning.
NEP varade till 1928 då Lenins efterträdare Stalin (självklart) inte drog slutsatsen att problemet med att industrin inte hängde med i lantbrukets utvecklingstakt, hade att göra med att industrin var statlig och lantbruket privat. Problemen var istället att de privata lantbrukarna hade mage att undanhålla spannmål från marknaden.
De privata jordbruken kollektiviserades i en process om kallas för ”avkulakiseringen”. I processen deporterades 1,8 miljoner självägande bönder. En följd av att de produktiva jordbruken socialiserades var (självklart) svält – 14,5 miljoner människor svalt ihjäl åren 1930-1937. I Ukraina dog 5 miljoner människor. Avkulakiseringen anses, med rätta, vara en av världshistoriens värsta folkmord.
Referenser:
https://en.wikipedia.org/wiki/New_Economic_Policy
https://sv.wikipedia.org/wiki/NEP
https://www.marxists.org/archive/lenin/works/1922/nov/14b.htm
0 kommentarer