Jag och min vildhavre

När jag växte upp var vi sällan på semesterresor med familjen. Det var helt enkelt inte så lätt att få till längre sammanhängande ledighet från korna. De ska ju mjölkas två gånger per dag, varje dag, året runt.
Men en gång reste hela familjen till Cypern i en vecka. Jag vet att avbytaren som skötte ladugården den veckan kostade mer än hela familjens resa.
Förutom mitt försök att få mitt hår snabbt solblekt genom att pressa färsk citron i det och sedan bada i det salta havet, så är det den stora mängden flyghavre som växte överallt som jag kommer ihåg bäst.

Flyghavre är ett ogräs som ser ut ungefär som vanlig havre, fast det är mycket längre och har en yvigare ”vippa”. När jag såg hur den växte precis överallt, iallafall i trakterna av Ayia Napa, så förstod jag plötsligt varför vi har en särskild flyghavrelag i Sverige.

Flyghavre är alltså ett ogräs. Ogräs är allt som växer på åkern som inte är det man har för avsikt att odla. Ogräset tar näring från den gröda man odlar, den konkurrerar om utrymme och om solljus. Om man inte bekämpar ogräset så minskar skörden och till slut har ogräset tagit över helt och hållet. Alla lantbrukare, både ekologiska och konventionella, bekämpar ogräs men med lite olika metoder.

Ni som följer ”bonde söker fru” har kanske sett att plockning av flyghavre är något som de växtodlingsbönder som är med verkar syssla med hela tiden.  Det finns alltså en lag som säger att vi bönder måste bekämpa flyghavre i våra åkrar. Annars riskerar man att länsstyrelsen ordnar så att flyghavren plockas och bonden får sedan betala.

Det går att spruta mot flyghavre, men ofta förekommer de i så begränsad mängd att det är billigare att plocka bort de få plantor som man ser när man går över sina åkrar. Ett tränat öga kan upptäcka en flyghavreplanta i ett stort fält på ett ögonblick. Det är som att vi spannmålsbönder utvecklar en målstyrd laserblick som kan upptäcka flyghavre på en bråkdel av en sekund.
När jag åker bil med någon kollega så är det inte ovanligt att någon av oss helt plötsligt kan ropa ”flyghavre!” när vår laserblick i ögonvrån har registrerat en planta på någon åker vid sidan av vägen.

Jag har en åker där det förekommer flyghavre. Förr i tiden fanns det ganska mycket flyghavre här i trakten och den flyghavre som plockades på den här åkern lades under stenarna i stenrösena på åkern. När stenrösena togs bort på åttiotalet så grodde fröna. Fröna kan nämligen överleva i 100 år och de ligger bara och väntar på rätt betingelser.

I förrgår gjorde jag årets insats på åkern. Den här gången blev ”skörden” bara en  ICA-kasse. Rekordet är 30 fulla sopsäckar, på en åker som bara är två hektar stor.

Flyghavre kallas också för vildhavre och ”att så sin vildhavre” är ett uttryck som betyder att man ägnar sig åt sexuellt vidlyftig aktivitet. Man sår utan att tänka på skörden, så att säga…