Jag sitter på toa och känner mig som Schrödingers katt

Jag har ett visst kontrollebehov, det ska erkännas. Kontrollbehovet är mest framträdande i två situationer: Jag är livrädd att missa att göra momsredovisningen och jag är livrädd att glömma, eller misslyckas med, att låsa toalettdörren när jag är på offentliga toaletter.

Erwin Schrödinger var en österrikisk teoretisk fysiker som var med och utvecklade kvantmekaniken. Kvantmekaniska effekter kan vara lite skumma – i bemärkelsen att de strider mot vår intiutiva uppfattning.

Schrödinger illustrerade en av dessa anti-intiutiva kvantmekaniska effekter genom ett tankeexperiment:
En katt placeras i en låda. I lådan finns en flaska cyanid och en hammare som är kopplad till någon typ av mekanism som med 50 procents sannolikhet gör att hammaren någongång inom en timme faller ned och krossar flaskan.
Enligt den kvantmekaniska teorin – och det är här det blir lite konstigt – så säger man inte att katten antingen är död eller levande, utan man säger sig att katten är både död och levande. Katten befinner sig i en ”superposition” som består av tillståndet ”död” och tillståndet ”levande” samtidigt. I den sekund man öppnar lådan för att titta, så kan man konstatera att katten antingen är död eller levande. Men det innebär fortfarande att katten, innan man öppnade lådan, var både död och levande samtidigt. Det är själva observationen som placerar katten i endera tillståndet ”död” eller ”levande”.

På många offentliga toaletter har man tagit bort det traditionella låsvredet. Istället har man integrerat dörrhandtag och låsvred. Dörren låses genom att handtaget som används för att öppna och stänga dörren, vrids uppåt.

Det gör det omöjligt att kontrollera om dörren är låst eller inte. I den sekund man drar i handtaget för att kontrollera, så är ju dörren öppen.

Det finns ju en viss sannolikhet att dörrens lås faktiskt inte har fungerat. Därför kan man kanske tänka sig att dörren, likt schrödingers katt, befinner sig i en superpostion av tillstånden ”låst” och ”olåst”. Dörren är kanske både låst och olåst samtidigt?

Nu är det kanske inte dessa bryderier som är de mest betungande för mig när jag sitter där jag sitter. Jag, och många med mig, anser ju att de aktiviteter som försegår inne på en toalett är av privat natur. Jag vill ogärna ha oväntat besök – och det är inte främst av anledningen att jag inte har något kaffe att bjuda på.

Tänkte de inte på oss med kontrollbehov när de konstruerade denna typ av dörrlås?
Jag känner mig orolig och obekväm samtidigt. orolig och obekväm är två tillstånd som man inte behöver ta till kvantmekanik för att kunna uppleva samtidigt.