Jaha, vad ska vi göra nu då?

Sällan har det känts så svårt att skriva ett blogginlägg. Jag känner att jag kanske borde skriva något om händelserna i Paris i fredags. Även om det säkert finns andra som har mer kunskap i säkerhetspolitiska frågor så känns det ”futtigt” att skriva om något annat ämne just nu.
Vargpolitik, reformen av EU:s jordbruksstöd eller om Janet Yellen ska höja räntan den 16:e december känns ju inte så viktigt just nu.

Det som slår mig är att så många, både experter och lekmän, verkar ha så olika syn på hur situationen i Syrien och IS ska hanteras. Det visar med tydlighet vilken komplex och svår fråga det här.

Några anser att det nu är dags att agera militärt. Att slå till med kraft mot IS. Men vilka är det då? De kallas förvisso den ”islamiska staten”, men det är ju, vad jag förstår ingen geografiskt väl definierad stat med en reguljär arme. Ett typiskt svårt krig att föra alltså, och det är sannolikt otroligt svårt att skilja vän från fiende och soldat från civilist.

Några anser att en militär insats bara skulle skapa mer oro och ännu större stöd för IS. Om man anser att IS är ett resultat av den militära interventionen i Mellanöstern och ”kriget mot terrorn” så kan ju inte ytterligare militär intervention vara lösningen på problemet.

Några tar attentaten i Paris som inteckning för att stänga gränserna. Det är ju ändå stor risk att en del IS-krigare följer med i strömmen av flyende. Det är ett moraliskt dilemma; ska vi avstå från att rädda flyende människor därför att vi vill vara säkra på att inte några terrorister följer med i lasten?

Några säger att det är viktigare nu än någonsin att fortsätta som vi har gjort. Om vi skulle stänga gränserna, eller låta de isalmkritiska krafterna ta över, så skulle vi spela IS rätt i händerna. De vill ju måla upp en bild av västvärlden som en dekadent, islamofobisk fiende. Det skulle antagligen göra det lättare för dem att rekrytera ytterligare anhängare.

Några är helt säkra på att det är ”huset Saudi”, alltså de som styr i Saudiarabien, som finansierar terrorn. Jag vet inte vad de skulle ha för anledning att göra det, men det finns säkert något argument för den ståndpunkten också.

Någon säger att allt är orkestrerat av Ryssland. Ryssland vill skapa oro och slitningar inom EU för att EU ska tappa kraft, både ekonomiskt och politiskt.

Någon tror att det är USA som ligger bakom, ungefär av samma anledning som Ryssland.

Någon tror att det är centralbankernas expansiva penningpolitik som snart kommer att slå igenom i form av inflation. Alltså riktig inflation där mat och energipriser kommer att raka i höjden. Då kommer det att bli slagsmål om resurserna. Den stigande oron i världen skulle vara ett resultat av att stormakterna positionerar sig inför vad som komma skall.

Det finns säkert fler teorier om vad som ligger bakom och vad som är bäst att göra.

Jag själv har absolut ingen aning.

Om en tid, en tid som ligger nära eller långt bort, kommer vi att veta. Då har segraren skrivit historien och i eftertankens kranka blekhet kommer det att ha sett ut som att det var så lätt att förutspå vad som skulle hända och hur vi skulle ha agerat.
Precis som efter kriget på Balkan på nittiotalet, precis som efter andra världskriget, precis som alltid, kommer vi att undra hur det kunde hända och varför ”ingen gjorde något” när det var så självklart vad som skulle ske.

Jag personligen, och här känns det som att jag griper efter ett halmstrå, hoppas att vi har en underrättelseverksamhet och en säkerhetspolis som har koll. Jag hoppas att regeringen lyssnar på vad de har att säga och agerar med ledarskap och förstånd.

Jag hoppas att de har mod att göra det rätta i detta läget. Vad det nu är…